Regeringen har gett Läkemedelsverket i uppdrag att utreda förutsättningar för införlivandet av EU:s artikel 16.2 i svensk läkemedelslagstiftning. Artikel 16.2 ger medlemsstater möjlighet att införa nationella bestämmelser om prekliniska studier och kliniska prövningar för godkännande av homeopatiska läkemedel. Bestämmelserna ska vara i enlighet med de principer och särdrag som sedan tidigare utmärker homeopatin i landet. Under vissa förutsättningar ska även antroposofiska läkemedel behandlas som homeopatiska läkemedel.

Med införandet av detta skulle legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ges möjlighet att förskriva homeopatiska och antroposofiska läkemedel.

Detta är inte oproblematiskt, eftersom behandling med sådana står i strid med svenska krav på hälso- och sjukvårdspersonal att utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därför har Läkemedelsverket föreslagit följande.

  • Behandling med homeopatiska/antroposofiska läkemedel får endast ske på patientens initiativ.
  • Gängse terapi ska erbjudas patienten i första hand. Behandling med homeopatiska/antroposofiska läkemedel ska föregås av eller ges parallellt med gängse terapi, såvida patienten inte uttryckligen sagt nej till sådan.
  • Patienten ska informeras om läkemedlets homeopatiska/antroposofiska karaktär och dess relation till gängse terapi.
  • Behandlande läkare bör ha erfarenhet av användning av homeopatiska/antroposofiska läkemedel.

Frågeställningen i remissen från Läkemedelsverket handlar inte om huruvida injektionsbehandling med homeopatiska eller antroposofiska preparat ska vara tillåten eller ej. Remissen handlar inte heller om finansiering av dessa preparat. 

Hur kommer det sig att Svenska psykiatriska föreningen (SPF) valde att landa på alternativ fyra? Alternativet innebär möjlighet att göra homeopatiska/antroposofiska läkemedel tillgängliga för allmänheten inom egenvårdsområdet. Därutöver ges möjlighet för att göra dessa produkter tillgängliga, utan angiven specifik terapeutisk indikation, för antroposofiskt/homeopatiskt verksamma läkare.

På flera håll i vårt land finns det vårdgivare som förskriver och administrerar alternativmedicinska preparat, inte minst för behandling av somatisk sjukdom. Detta är inte något nytt, utan har pågått i decennier. I frånvaro av en reglerad förskrivning saknas möjlighet för systematisk uppföljning av biverkningar. Detta uppfattar vi som en brist.

Med reglering av dessa preparat ges möjlighet till biverkningsrapportering, vilket kan förmodas bidra till ökad patientsäkerhet. Det är just detta vi tar fasta på i vårt ställningstagande, vilket på intet vis är att tolkas som en positiv attityd till alternativmedicinsk behandling. SPF skriver i sitt remissvar:

»Enligt vår mening bör man generellt ha en restriktiv inställning till behandling som inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Risker för felbehandling, inadekvat behandling och att tillstånd förvärras bör vägas in i ett kommande scenario. SPF har förståelse för att patienter med svåra tillstånd söker alternativa behandlingsmetoder, men anser att risken för att personer förleds att satsa på meningslösa och dyra behandlingar bör vägas in.« SPF står således självklart inte bakom de behandlingsavarter som Mats Reimer rapporterar om.

Svenska psykiatriska föreningen verkar för utveckling av svensk psykiatri. Vi värnar om en patientsäker och evidensbaserad vård. Nya behandlingsmetoder ska självklart utvärderas enligt gängse vetenskapliga principer. Vårt ställningstagande ska endast tolkas utifrån föreställningen att reglering av förskrivning möjliggör systematisk uppföljning och därmed ökad patientsäkerhet.

Läs mer:
Psykiatriska föreningen godtar antroposofisk homeopati