Lars Breimer pekar i sin kommentar [1] till vår artikel om åldersbestämning av asylsökande barn (LT 43/2015) [2] på ytterligare ett antal studier av MR och CT för bedömning av ålder, flertalet från internationella fotbollsturneringar. Ingen av dessa studier har dock den longitudinella design som krävs för att definiera konfidensintervall för MR vid åldersbedömning, och dessutom saknas tillförlitlig kunskap om dessa MR-indikatorers variation mellan olika befolkningar i världen. Vår bedömning som barnläkare är att den individuella variation som följer av skelettmognadens koppling till tidpunkten då puberteten initieras är så stor att det är osannolikt att MR-baserade metoder kommer att leda fram till tabeller med en sådan precision att de blir meningsfulla i ett asylsammanhang.

Lars Breimers antaganden om kostnaderna för psykosociala metoder för bedömning av ålder vilar på mycket lös grund. I de engelska modellerna är bedömning av psykosocial mognad integrerat i den första kartläggningen av ungdomarna i flyktingmottagningen som ligger till grund för bland annat planering av boendeform och skolgång [3]. Vi vill på intet sätt dölja det faktum att också psykosociala metoder har negativa aspekter för både ungdomar och personal [4], men kostnaderna har aldrig setts som något stort problem i de brittiska modellerna. Det kan tilläggas att MR-baserad åldersbedömning troligen skulle innebära betydligt större kostnader än denna form av strukturerad psykosocial bedömning. 

Lars Breimers inlägg exemplifierar på ett utmärkt sätt de problem som uppstår när migrationspolitiska hänsyn i stället för vetenskapligt tänkande får styra granskningen av tillgängliga radiologiska metoder för bedömning av ålder i övre tonåren. Liksom många migrationspolitiska debattörer, handläggare på Migrationsverket och regeringar i åtskilliga av Europas länder önskar Lars Breimer så intensivt att det ska finnas en enkel objektiv medicinsk metod för att skilja ut ungdomar som är över eller under 18 år att han blir blind för befintliga metoders låga precision.

Detta önsketänkande har långtgående konsekvenser för enskilda ungdomar runtom i Europa idag. Det ställer också den enskilde läkaren i etiskt ohållbara situationer i mötet med den asylsökande ungdomen. Det är därför vår förhoppning att Socialstyrelsen omprövar sitt ställningstagande till användning av röntgenmetoder för åldersbedömning och i sitt utredningsarbete också granskar möjligheten att implementera psykosociala metoder för åldersbedömning i Sverige.

Läs repliken:
Åldersbedömning enligt engelsk modell inte hanterbar