Det finns en föreställning inom läkarkåren om att bastubad utgör en belastning på hjärtat med risk för arytmier, kärlkramp eller infarkt. Särskilt befaras att en efterföljande kall avrivning i duschen och framför allt dopp i kallt vatten kan orsaka kraftig blodtrycksstegring med risk för stroke. Det finns inga belägg för detta i litteraturen – tvärtom.

De flesta har nog badat bastu någon gång. En del tycker att det är obehagligt, andra tycker att det kan vara skönt någon gång, men för många är bastubadandet någon eller några gånger i veckan en väsentlig del av tillvaron. De upplever njutning, avslappning och »rening« genom svettningen. Att avsluta med en kall avrivning eller ett dopp i sjön ger en känsla av energi och välmående, och en upplevelse av fräschhet och vigör men ändå avslappning.

På många håll träffas kamrater eller grannar för en bastukväll någon gång per vecka. Denna sociala samvaro är viktig. I bastun finns inga sociala skrankor: alla är nakna, jämställda människor.

De flesta patienter följer läkares råd. Läkare som vill avråda från bastubad måste därför ha saklig grund för det. Jag har träffat ett flertal personer med kärlkramp eller infarkt som med saknad och bedrövelse följt rådet att avstå från bastubad. Förutom att läkarens råd lett till försämrad livskvalitet har deras sjukdom accentuerats och risken för en för tidig död tydliggjorts.

I en utförlig översikt av bastubadandets hälsoeffekter och risker  [1] konstateras att patienter med välreglerad hypertoni, angina pectoris eller hjärtinsufficiens inte löper särskild risk vid bastubad. Anginösa besvär uppträdde i mindre utsträckning vid bastubad än vid vanlig promenad. Fyra till sex veckor efter en hjärtinfarkt fann man inga negativa effekter av att bada bastu. Personer med hjärtinsufficiens fick bada bastu fem gånger per vecka i två veckor. Hos dem minskade arytmifrekvensen jämfört med en kontrollgrupp (personer med hjärtinsufficiens som inte badat). Ett flertal studier visade en förbättring av tillståndet hos patienter med svår hjärtsvikt sedan de börjat bada bastu. I Japan har en variant av bastu, Waun, med torr 60-gradig värme börjat användas för behandling av hjärtinsufficiens.

I en nyligen publicerad studie [2] lät man 12 försökspersoner med svår hjärtinsufficiens (funktionsklass I–III, ejektionsfraktion < 40 procent), 12 med stabil angina pectoris och 12 friska personer bada bastu (80 grader Celsius, 30 procents relativ fuktighet) i 2 × 10 minuter med 20 minuters vila emellan. Efter sista bastun tog man en sval dusch och därefter ett hastigt dopp i 12-gradigt vatten.

Omfattande fysiologiska undersökningar gjordes före, under och efter bastubaden och det kalla doppet. I alla tre grupperna sågs en sänkning av blodtrycket under badet och en måttlig stegring efter kallvattendoppet, men inga negativa effekter som till exempel ökade arytmier, angina pectoris eller kraftig blodtrycksstegring.

Slutsatsen är att bastubadande inte innebär risk för patienter med stabil angina pectoris, tidigare genomgången hjärtinfarkt, kompenserad hjärtinsufficiens eller välreglerad hypertoni. En sval dusch följt av ett dopp i kallt vatten tycks inte heller ha negativ inverkan, men i väntan på fler studier är det lämpligt att avråda patienter med svår hjärtinsufficiens att avstå från det kalla doppet.

Läkare kan således tryggt råda hjärtpatienter att bada bastu om de så önskar.

Erik Bäck är medlem av bastusammanslutningen Adonis.