Vid Nya Karolinska Solna och Huddinge pågår ett arbete att identifiera diagnosgrupper där man kan organisera en högspecialiserad multidisciplinär handläggning. Vid Karolinska Huddinge har det multidisciplinära arbetet under 20 års tid utvecklats kring två patientgrupper. Vi ser stora möjligheter och vissa svårigheter inför Nya Karolinskas satsning.

I mitten av 1990-talet inleddes ett samarbete mellan flera kliniker vid Huddinge universitetssjukhus kring ortopediska infektioner utifrån ett behov av att kunna hantera patientens problem optimalt. En vidareutvecklad modell för arbetet med fotkomplikationer hos patienter med diabetes mellitus [1] blev grunden. Arbetet krävde sex aktörer – diabetolog, infektionsspecialist, kärl- och ortopedkirurg med fotkompetens, fotterapeut och skoingenjör. Att alla samtidigt ser och bedömer patienten i såväl öppen som sluten vård innebär klara synergieffekter. Kunnande från en disciplin har överförts till andra teammedlemmar, vilket stärkt samarbetet och gjort det mindre sårbart.

Redan efter några år kunde vi visa positiva effekter. Utöver patientnyttan innebär den 60–70-procentiga minskning av proximala amputationer vi åstadkommit stora besparingar ur ett hälsoekonomiskt perspektiv [2]. En viss sårbarhet uppstår om någon av de fyra huvudaktörerna endokrin, infektion, ortopedi och kärlkirurgi inte kan uppfylla sina åtaganden, vilket visar på nödvändigheten av att ha en stabil organisation samt klara ekonomiska ramar. 

Ett annat framgångsrikt projekt gäller protesinfektioner, som ofta är en vårdrelaterad komplikation. I detta arbete ingår ortopeder med ortopedinfektionskompetens, infektionsspecialister med ortopedinfektionsorientering samt radiologer och mikrobiologer. Handläggningen av implantatrelaterade skelettinfektioner innebär ofta förlängd vårdtid, upprepade operationer, lång tids antibiotikabehandling och en strikt uppföljning i öppenvård. Samarbetet har inneburit att protesbyte till mycket stor del kunnat undvikas. En ökad andel protesinfektioner har läkt ut och endast i undantagsfall har protesen behövt avlägsnas för att läkning ska ske.

Vägen till framgång var snabba och korrekta ortopedkirurgiska åtgärder i kombination med en optimal antibiotikabehandling i sluten vård och en strikt multidisciplinär uppföljning i öppen vård. Hösten 2014 centrerades vården till en nyöppnad ortopedinfektionsavdelning, Ort I52. Kortare beslutsvägar och effektivare operativa åtgärder resulterade i en mycket hög patientnöjdhet, men redan efter sex månader stängdes avdelningen av ekonomiska skäl och en planerad utvärdering kunde därmed inte genomföras [3].

Ortopedinfektionsavdelningen var rätt tänkt, även om de ekonomiska förutsättningarna inte tillät dennna optimala organisering. Förutom uppenbara fördelar för patienten finns även här samhällsekonomiska vinster. Internationella uppskattningar visar på en kostnad på 50 000–96 000 dollar för en protesinfektion där protesbyte måste ske för att läka infektionen [4-5].

Vi är väl medvetna om de utmaningar Nya Karolinska ställs inför då fler diagnosgrupper ska omhändertas multidisciplinärt. Vår uppfattning är dock att en allokerad budget till prioriterade områden underlättar uppbyggnaden av en fungerande organisation, men det måste få ta tid.

När arbetet kring patienten styrs av organiserat samarbete och inte av ett snävt klinikperspektiv blir vinsterna för patienter och samhälle uppenbara. En förutsättning är dock kontinuitet i verksamheten och tillgång till specialister inom varje område i teamet. 

En multidisciplinär handläggning kan på bästa sätt tillvarata såväl patientens behov som samhällsekonomiska intressen. I detta kan Nya Karolinska vara en föregångare.