Två register visar samstämmigt att narkotikadödsfallen mer än fördubblats under en tioårsperiod. 2014 redovisade Dödsorsaksregistret en 30-procentig ökning av narkotikarelaterade dödsfall; 765 jämfört med 589 året innan [1]. Ytterligare ett register – Toxreg – visar att ökningen främst består av förgiftningsdödsfall med opioider, medan antalet dödsfall i relation till traditionella illegala droger som heroin och amfetamin varit tämligen oförändrat [2].

Trots att registren samstämmigt visar att narkotikadödsfallen mer än fördubblats under en tioårsperiod är reaktionen från Socialstyrelsen att ökningen i huvudsak kan förklaras av olika metodförändringar, »även om en reell ökning inte kan uteslutas«. En stor del av dessa metodförändringar gäller förbättrade metoder inom rättsmedicin. Socialstyrelsen sammanfattar sina ståndpunkter i en rapport [3] där man anger ett antal hypoteser vars giltighet man inte har kontrollerat eftersom man inte har tillgång till relevanta data.

Förenklat kan man säga att resonemanget om nya metoder utgår från två hypoteser – dels att det verkliga antalet narkotikadödsfallen legat högt under hela perioden men inte identifierats som narkotikarelaterade, dels att man tack vare »nya metoder« identifierar dödsfall med så låga koncentrationer att narkotikan i praktiken saknar betydelse. 

I en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) [4] återkommer nya metoder som förklaring till den påvisade ökningen av narkotikadödsfall. Enligt CAN har det skett en reell ökning av opioidrelaterade dödsfall, men hälften av den ökning Dödsorsaksregistret redovisade 2014 anser CAN främst vara ett resultat av ökad screening för olika opioider.

Detta skulle innebära att Rättsmedicinalverket under lång tid missat att identifiera ett stort antal förgiftningsdödsfall med kända opioider. Eftersom provmaterialet kasseras efter ett år går detta inte att objektivt kontrollera, men det rimmar illa med rättsmedicinsk erfarenhet. Hypotesen bygger på att förgiftningsdödsfallen är slumpmässigt fördelade på samtliga fall som undersökts rättsmedicinskt och att det före och under obduktionen saknats kända omständigheter som inger misstanke om drogrelaterad död respektive igenkännliga tecken.

Så är det inte. Opioidförgiftning kommer sällan som en överraskning. Det gäller även efter den utvidgade screeningen. En positiv analys är nästan alltid en bekräftelse på en stark misstanke om förgiftning utifrån obduktionsfynd och kända omständigheter.

Alla register har dock metodologiska brister, och det är varje forskares plikt att leta efter artefakter vid stora trendbrott. Utifrån rättsmedicinskt perspektiv framstår Socialstyrelsens och CAN:s slutsatser om obefintlig respektive kraftigt överdriven ökning av den opioidrelaterade dödligheten som förhastade. 

I stället för att skjuta på budbäraren, i detta fall statistiken, bör man vara öppen för att det kan vara en folkhälsokatastrof som nu håller på att utvecklas. Det handlar ofta om dödsfall hos unga individer som är möjliga att förhindra. Detta kan jämföras med det intensiva arbete som gjorts att få ner dödsfallen i trafiken. I dag kan de narkotikarelaterade dödsfallen vara mer än tre gånger så många.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.