Fakta

  • Det finns cirka 250 optometrister i landet – optiker med kompetens att hantera och administrera diagnostiska läkemedel (mydriatika, parasympatolytika, ytanestetika). Det tillkommer 20–30 optometrister per år som utbildas vid Karolinska institutet och vid Linnéuniversitetet.
  • Ett antal optiker har masterexamen i klinisk optometri från USA eller andra länder. I utbildningen ingår bland annat moment för att kunna undersöka och bedöma patienter med risk för diabetesretinopati.

Förekomsten av diabetes ökar både globalt och i Sverige [1]. Åtgärder för att förebygga och upptäcka ögonförändringar i tid är av stor vikt vid diabetes. Majoriteten av ögon- och synundersökningar utförs i dag av optiker [2], och allt fler har behörighet att använda diagnostiska läkemedel [3] (se fakta). 

I nationella riktlinjer för diabetesvård [4] anges att screening för diabetesretinopati bör utföras minst vartannat år vid diabetes typ 1 och minst vart tredje år vid diabetes typ 2. Samtidigt saknas resurser för detta. I Region Skåne utfördes signifikant färre ögonbottenundersökningar för diabetiker år 2015 (84 procent) än riksgenomsnittet (89,1 procent). Förekomsten av diabetesretinopati var också signifikant högre (32,3 jämfört med 28,2 procent). Prognosen för 2016 pekar på att angivna värden i indikatorer för god diabetesvård inte kommer att uppnås [1].

Vi har genomfört en begränsad studie [egna opubl data] vid våra mottagningar där syftet var att genomföra diabetesscreening och bedöma graden av diabetesretinopati hos samliga diabetiker. Patienter som fått diagnosen diabetes av någon typ (I, II eller LADA) erbjöds screening. Patienter som redan undersökts av ögonläkare informerades om att vår undersökning inte ersatte ögonsjukvårdens screeningprogram, och patienter med kontraindikation för dilatation exkluderades. Vid anamnesupptagning inkluderades frågor om HbA1c.

Fotodokumentation gjordes med funduskamera eller Optomap. Bilden med funduskamera täcker 45 grader medan Optomap täcker 200 grader. Med funduskamera tas två bilder per öga, den ena centrerad över synnerven, den andra över makula. Vid fynd tas ytterligare bilder så att större del av fundus täcks in. Efter undersökningen dokumenterades graden av diabetesretinopati enligt Wilkinsons skala [5]. Information gick till patientens behandlande läkare. Patienter med tecken på retinopati grad 2 eller mer remitterades till ögonläkare.

Totalt undersöktes 78 patienter; 25 hade haft diagnosen i 0–5 år, 26 i 6–10 år, 14 i 11–15 år och 13 hade haft den i mer än 15 år. Majoriteten av dem som haft diagnosen upp till 10 år visade inga eller endast lätta tecken på diabetesretinopati. I grupperna som haft diagnosen mer än 10 år ökade antalet. I gruppen som haft diagnosen i över 15 år fann vi retinopati av alla grader, men också fall av behandlingskrävande kliniskt signifikant makulaödem. Fem patienter remitterades till ögonläkare.

Många patienter med diabetes blir inte ögonundersökta enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Det tar oftast flera år innan ögonbottenförändringar uppkommer, och under denna tid tas högspecialiserade resurser i anspråk av patienter utan tecken på förändringar. Detta bekräftas av vår undersökning. Optiker med högre behörighet är en naturlig instans för diabetesscreening tills tecken på diabetesretinopati grad 2 eller högre uppkommer. Då remitteras till ögonläkare. 

Optiker med högre behörighet är en outnyttjad resurs för denna patientkategori, som i dag hanteras av ögonläkare och speciellt utbildade ögonsjuksköterskor. I optikerns arbete ingår anamnesupptagning med frågeställningar om HbA1c. De flesta patienter har god kännedom om sina diabetesvärden. Om optiker får möjlighet att diskutera ögonhälsa och utföra en högkvalitativ screening för diabetesretinopati finns det stor möjlighet att öka patienternas medvetenhet om betydelsen av en väl reglerad diabetes.

Ej publicerad undersökning; artikel kan erhållas från Göran Skjöld, goran@ssgoptiker.se