Exempel från vår kliniska vardag visar att utredningsteam gång på gång missar neuropsykiatrisk problematik – framför allt autism – hos flickor, skriver en grupp psykologer. Foto: Colourbox

En avhandling från 2010 [1] visar att flickor med utvecklingsavvikelser tenderar att missas av professionella. Föräldrar hade sökt hjälp hos vårdcentraler och barn- och ungdomspsykiatrin ett flertal gånger utan att någon uppmärksammat autism och/eller uppmärksamhetsstörning. Efter grundlig utredning konstaterades att det som tolkats som exempelvis ångest, depression, inlärningssvårigheter eller familjerelaterade problem i själva verket bottnade i autism/och eller ADHD. Avhandlingen blev en milstolpe när det gäller att upptäcka flickor med avvikande utveckling, men fortfarande saknas kunskap inom vården, omsorgen och skolan.

Vi har tidigare skrivit om faran med bristande kunskap inom socialtjänsten utifrån ett fall [2] där en flickas beteende tolkades som tecken på omsorgssvikt, vilket ledde till en lång rad placeringar. Först efter flera år uppmärksammades att flickan hade autism. Tidig upptäckt hade varit av stort värde för bemötande och hantering.

Vi ser brist på kunskap inom flera verksamheter som ska vara duktiga på att upptäcka och arbeta med utvecklingsavvikelser hos barn och unga. Exempel från vår kliniska vardag visar att utredningsteam gång på gång missar neuropsykiatrisk problematik – framför allt autism – hos flickor. En observation är att teamen tycks ha lättare att ställa en ADD-diagnos (ADHD med primär uppmärksamhetsstörning) än en autismdiagnos. Även elevhälsan missar ofta tydliga tecken på autism, som i stället felaktigt tolkas som tecken på överbeskyddande föräldrar eller »trots« eller ges andra förklaringsmodeller.

Varför är det då så svårt att förstå hur flickor fungerar? En anledning kan vara att flickor generellt är duktiga på att maskera sociala svårigheter [3]. De hänger ofta med i kompiskretsen, blir omhändertagna av andra flickor eller tar en passiv roll i lekar. Förmågan att interagera på ett djupare plan, att etablera och behålla vänskap, saknas dock vid autism även hos flickor.

Kampen för att följa med i en egentligen obegriplig värld tar dock mycket energi [4] och slutar inte sällan i utmattningsdepression i vuxen ålder. Forskning visar även [5] att det finns en överrepresentation av autistiska drag hos personer med emotionellt instabil personlighetsstörning. Det är något som behöver undersökas mer och bemötas.

Enligt DSM-5 (2013) [6] behöver problem inte uppstå så länge omgivningens krav inte överstiger den egna förmågan. Symtom kan vara dolda eller maskerade av inlärda strategier, något som kan förklara varför autism hos flickor ofta upptäcks sent. Vikten av tidig upptäckt och rätt kunskaper måste dock betonas. Skolan behöver en djupare kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – speciellt hur de kan yttra sig hos flickor. Genom ökad förståelse kan skolan göra de anpassningar som behövs kring eleverna.

Vi ser ett stort lidande hos många flickor och unga kvinnor och förordar att

  • ett nationellt kunskapscentrum inrättas som kan samla aktuell forskning och ta del av och sprida kliniska erfarenheter till regional och lokal nivå
  • centrumet blir ett nav i specialiseringen kring neuropsykiatriska utredningar som bör skötas av team som endast utför sådana
  • varje utredningsteam bör ha en senior deltagare som träffat ett tillräckligt antal barn och unga för att kunna göra kvalitativt välgrundade bedömningar. Endast kliniker med erfarenhet av autismspektrumproblematik kan differentialdiagnostisera mellan olika svårigheter.