Bahast Biuk påtalar i en debattartikel i Läkartidningen [Läkartidningen. 2017;114:ELRF] problemet med att läkare får vänta länge på AT. Precis som Bahast Biuk tror vi att den viktigaste åtgärden är att ta bort flaskhalsen genom att utöka antalet AT-platser och parallellt införa en bastjänstgöring där fler specialiteter kan bidra till yrkesintroduktionen.

Alldeles oavsett antalet platser kvarstår dock ett problem, nämligen att underläkare upplever sig missgynnade på olika sätt i rekryteringsprocesser. Att låta universiteten fördela AT-platser, låta klinisk tjänstgöringstid ensam avgöra eller ge svenskutbildade läkare företräde skulle innebära många nya problem och minska arbetsgivarnas incitament att se underläkare som individer. Vi anser att det bästa vore om tillsättningar gjordes utifrån hur väl kandidaterna bedöms kunna utföra sina arbetsuppgifter, alltså deras reella kompetens. Egenskaper som kön, namn eller geografisk härkomst ska inte fälla avgörandet.

För att åstadkomma det samarbetar våra lokalavdelningar sedan länge med regioner och landsting. Nationellt utvärderar vi just nu en modell för schysst rekrytering som innehåller ett antal förbestämda kriterier, varav de viktigaste är att

  • alla underläkartjänster ska utlysas öppet och det ska framgå i annonsen vilka kompetenser som arbetsgivaren anser är meriterande
  • urvalet ska ske utifrån de annonserade meritkriterierna
  • arbetsgivaren använder validerade metoder för att bedöma kompetens, vilket till exempel innebär att intervjuer ska vara strukturerade så att alla kandidater får möjlighet att svara på samma frågor.