Barn- och ungdomsmedicin och barn- och ungdomspsykiatri är två skilda kliniska basspecialiteter men med många gemensamma patienter. Forskning inom fältet utvecklingsneurologi/neuropsykiatri har medfört en kraftig kunskapsutveckling och möjligheter till förbättrade och anpassade insatser/behandlingar. Prevalensstudier visar att ungefär 5 procent av förskolebarn och ungefär 10 procent av skolbarn har en eller flera, ofta överlappande utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – med många olika etiologier representerade. Termen ESSENCE (early symptomatic syndromes eliciting neurodevelopmental clinical examinations) beskriver den samexistens och överlappning som föreligger mellan till exempel inlärningssvårigheter av olika grad, uppmärksamhetsstörningar, språk- och kommunikationsstörningar, motoriska koordinationssvårigheter, svårigheter med social interaktion och emotionella och beteendemässiga symtom/svårigheter [1–3].

Behovet av och efterfrågan på utredning ökar kraftigt såväl inom barnhälsovården och elevhälsan som på barn- och ungdomspsykiatriska, barnmedicinska och barnneurologiska mottagningar. Bakom depressioner, ångesttillstånd, ätstörningar, inlärningssvårigheter, skolmisslyckanden, kronisk värk, fetma, sömnsvårigheter och svårigheter att sköta en kronisk sjukdom som diabetes finns ofta utvecklingsneurologiska/kognitiva/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Begreppet kognitiv medicin lanserades av Wallin och medarbetare [4] och bör även ha en plats i pediatriken, det vill säga kognitiv pediatrik – skärningspunkten mellan barnmedicinen och barnpsykiatrin.

Vi har tidigare tagit upp behovet av gemensamma barnmedicinska/barnpsykiatriska team inom öppen vård, »ESSENCE-team«, med läkare som har barnmedicinsk/utvecklingsneurologisk/neuropsykiatrisk kompetens, barnsjuksköterska, barnneuropsykolog, specialpedagog och vid behov möjlighet till bedömning av logoped, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast [5]. Team som arbetar med ett habiliteringsperspektiv i både utredning och behandling/uppföljning. Många av de barngrupper detta handlar om har inte i dag tillgång till barn- och ungdomshabiliteringen och inte heller till LSS-stöd, varför denna typ av insatser måste kunna tillhandahållas/förmedlas inom ESSENCE-teamet. ESSENCE-teamen ska således ha en »bredd« och det ska finnas en »ingång«, för att förenkla konsultation och remittering från barnhälsovård och elevhälsa för de barn och ungdomar som kräver ett komplement till de grundutredningar som gjorts inom dessa enheter. I ESSENCE-teamen ska barnläkare och barnpsykiater med inriktning på »utvecklingsneurologi/kognitiv pediatrik/neuropsykiatri/« samverka. Med en sådan modell med barnmedicinsk och barnpsykiatrisk kompetens vid »samma bord« borde riskerna minska för att barn bollas mellan olika mottagningar och onödig tidsspillan, oro och frustration förhindras. Med denna bredd blir det också möjligt att förena såväl funktionsutredning som medicinsk/etiologisk utredning och uppföljning/insatser/behandling/stöd inom samma team. Det blir också möjligt att ta om hand andra uppkommande pediatriska frågeställningar.

ESSENCE-teamen ska vara skärningspunkten mellan de barnmedicinska och barnpsykiatriska specialistmottagningarna i öppen vård och vara samarbetspartner till barnhälsovård och elevhälsa och utredare för de patienter med utvecklingsavvikelser som behöver specialistnivån.  

För att utöka kontaktytan mellan specialiteterna skulle man kunna diskutera en gemensam vidareutbildning inom vad som i anglosaxsiska länder benämns «neurodevelopmental-behavioural paediatrics«, med påbyggnad inom neuropsykiatri och neuropediatrik/habilitering.

Vi behöver ett organisatoriskt nytänkande för att möta målgruppens behov. Med nuvarande organisationsform kommer köer att fortsätta och hjälpen att fördröjas eller utebli.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.