När jag nyligen läste om sjukdomen lipödem i Läkartidningen [1] var den okänd för mig. Huvudbudskapet i artikeln är att lipödem är en fettvävssjukdom där ansamling av fettvävnad behöver fettsugas bort. En sökning på författarna till artikeln visar att båda är aktiva inom privat vård eller skönhetsindustrin, men i PubMed hittar jag inga forskningsartiklar i ämnet lipödem från dessa författare.

Sökorden »lipoedema« eller »lipedema« gav träff på 177 vetenskapliga artiklar i PubMed. Jag har gått igenom de senaste årens översiktsartiklar i ämnet [2-10], varav de flesta publicerats i tidskrifter med låg impaktfaktor (1–2). Endast ett fåtal av de 177 artiklarna i PubMed var publicerade i tidskrifter med impaktfaktor över 5. Stora evidensluckor finns kring diagnostiska kriterier, patofysiologi och behandlingsmetoder, och majoriteten av forskarna är verksamma inom privata hud- och plastikkirurgiska verksamheter.

Vid lipödem visar sig fettvävnaden relativt ojämnt fördelad med en företrädesvis ökad mängd i nedre extremiteter (i mer sällsynta fall är även armar drabbade). I princip får endast kvinnor lipödem och i diagnosen ingår symtom som benägenhet för blåmärken och smärta. Lipödem brukar grupperas tillsammans med andra ovanliga fettvävssjukdomar [10]. Trots en i stort sett okänd patofysiologi beskrivs etiologin som olik vanlig fetma eller lymfödem.

Sammantaget pekar samtliga översikter på nyttan av livslång konservativ behandling, vilket samfälligt beskrivs som första linjens behandling. För patienter med lipödem och generell övervikt betonas att åtgärder för viktreduktion ska sätts in, detta för att undvika sekundära lymfödem, förvärrad smärta och fysisk inaktivitet. Även för normalviktiga med lipödem betonas vikten av god kosthållning och hög fysisk aktivitet.

Patienter som bedöms lida av ödem ska få kompressionsbehandling, dock tyder senare tids forskning på att evidens för nyttan av manuell lymfterapi, även kallad lymfdränage, saknas [7]. Om sjukdomen förvärras trots konservativ behandling med bland annat strikt diet och fysisk träning kan vissa selekterade metoder för fettsugning vara indicerade [11]. Även efter lyckade kirurgiska ingrepp bör patienten fortsätta med konservativ behandling för att förhindra återfall.

Efter genomgång av ämnet är min slutsats att lipödem är en ovanlig sjukdom som ska misstänkas endast när vanliga differentialdiagnoser verkar osannolika. Diagnosen bör också stödjas på radiologiska undersökningar (i första hand ultraljud, lymfscintigrafi och/eller magnetröntgen) [7, 12-16]. Först efter att konservativ behandling prövats och utvärderats kan kirurgisk behandling övervägas.

Innan säkrare metoder för att ställa diagnosen lipödem presenterats finns stora risker för feldiagnostik. Med så pass stora kunskapsluckor bör alarmistisk opinionsbildning till allmänheten i medierna undvikas av läkare. Det skulle dock vara av värde om SBU eller annan myndighet granskar ämnet.

Slutligen vill jag uppmana Läkartidningen att ta ett mer aktivt redaktionellt ansvar för jävsförhållanden och starkt överväga att avstå från publiceringar om uppenbart jäv i form av ekonomiska intressen föreligger. Om sådana jäv inte redovisats av författarna bör Läkartidningen förbehålla sig – och även utnyttja – rätten att dra in publikationen. 

Läs replikerna:

Redaktionen svarar Mikko Hellgren angående jäv

Kunskapsspridning om lipödem är nödvändigt

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.