Högt blodtryck är vår stora folkhälsofråga och den överlägset största riskfaktorn för död och insjuknande i stroke och kardiovaskulär sjukdom i Sverige [1]. Uppemot 30 procent av den vuxna befolkningen har högt blodtryck, varav över hälften är obehandlade [2].

Handläggningen av högt blodtryck domineras i dag av att spåra upp och behandla så många som möjligt. Lite utrymme ägnas åt de fyra i huvudsak viktigaste orsakerna till högt blodtryck, det vill säga ärftlighet, stress, stillasittande och högt saltintag [2]. Var för sig är de inte så starka, men i kombination förstärker de varandra högst avsevärt [3, 4]. Särskilt tydligt är samspelet mellan ärftlighet, stress och salt [5].

Människan klarar sig med mindre än 1 gram salt per dag. I Sverige är intaget i genomsnitt 11–12 gram/dag, huvudsakligen beroende på överskottssalt i industriproducerade livsmedel som bröd, ost, charkuterier och konserver samt chips och olika snacks. Även mat i lunchmatsalar, färdigmat och snabbmat är ofta onödigt saltrik. Målet bör vara en halvering av dagens saltintag, det vill säga 6 gram/dag (högsta rekommenderade intag), vilket endast 10 procent av befolkningen når [6, 7].

Nära en miljon svenskar lever i dag med ett nedbrytande slitage av hjärta och blodkärl på grund av obehandlat eller bristfälligt behandlat blodtryck [2]. Det positiva med att sänka saltintaget på befolkningsnivå är att åtgärden når alla, också de som ännu inte har upptäckt att de har ett högt blodtryck eller inte fått adekvat behandling. 

I våra nordiska grannländer, och i många andra delar av världen, har man infört åtgärder mot högt saltintag [8]. Att reducera intaget är en rationell åtgärd som direkt kan påverka blodtrycket på populationsnivå. Därmed läggs ett tungt ansvar för frågan på våra myndigheter.

Motståndare till generella åtgärder framhåller att reducerat salt endast sänker blodtrycket hos dem med förhöjt tryck, och har liten betydelse vid normalt tryck [9, 10]. Därmed anser man att det inte är motiverat att sänka saltintaget i hela befolkningen. Det är en ogenomtänkt och beklaglig åsikt.

Motståndarna hävdar också att lågt saltintag skulle öka kardiovaskulär sjuklighet. Det saknas dock tillförlitliga studier som visar detta. PURE-studien [11], som ofta lyfts fram, har ett lågt antal deltagare i försöksgruppen med lågt saltintag, vilket öppnar för påverkan av andra faktorer. Framför allt har studien kritiserats för den tveksamma metod som använts för bedömning av saltintaget.

Det är hög tid att tänka nytt om behandling av högt blodtryck. Åtgärder mot det höga saltintaget inom befolkningen är en hörnsten i framtidens blodtrycksbehandling. Vi ligger här långt efter våra nordiska grannländer och Storbritannien [12].

Saltreduktion är en förebyggande behandling som når alla, och planer för minskat saltintag har tagits fram av Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten (maj 2017) [12]. Regeringen måste se till att planerna blir verklighet. Samhället bör se det både som en insats för folkhälsan och som en möjlighet att reducera sjukvårdskostnaderna. Vi saknar Socialstyrelsens röst i denna centrala medicinska fråga.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.