Hälso- och sjukvårdens mål med medicinsk forskning respektive omvårdnadsforskning är att göra vården bättre genom att främja hälsan för patienter och närstående. Inom omvårdnadsforskningen har antalet disputerade ökat de senaste åren, och i dag finns över 1 500 disputerade sjuksköterskor [1]. Få har dock sin huvudsakliga anställning inom den patientnära vården, vilket kan påverka implementering av ny kunskap i den kliniska verksamheten [2]. Inom läkaryrket väljer färre att disputera, och cirka 50 procent av de disputerade är 40 år eller äldre. Bristen på handledarkompetens är ytterligare ett hot mot patientnära forskning.

Tiden efter disputation är sårbar för kliniker. Det är svårt att få relevanta tjänster och större forskningsanslag, vilket försvårar fortsatt forskning. Detta bekräftas av såväl Socialstyrelsen som Vetenskapsrådet, som konstaterar att vägen till docentur behöver bli enklare [3-5].

Docenter är en bristvara inom samtliga professioner och antalet behöver öka – men hur? Sahlgrenska universitetssjukhusets satsning »Genvägen till docentur« syftar till att stimulera fler disputerade medarbetare att fortsätta sina forskningskarriärer.

Sedan hösten 2016 har ett antal workshoppar arrangerats för blivande docenter där seniora forskare och nyblivna docenter delat med sig av sina erfarenheter och gett konkreta tips och råd kring hur planeringen inför docentur kan underlättas. Representanter för docenturkommittén vid Sahlgrenska akademin har också varit med och diskuterat hur docenturansökan kan utformas och besvarat frågor.

Drygt 100 blivande docenter har deltagit i workshopparna. Varje workshop utvärderas [6] och 95 procent av deltagarna har gett helhetsomdömet »mycket bra« eller »bra«, 89 procent har fått värdefull information inför docentur och 92 procent har blivit inspirerade att gå vidare mot docentur. I skriftliga utvärderingar framkommer bland annat att deltagarna uppskattat att få ta del av nyblivna docenters erfarenheter och erfarna forskares kunskap, samt att workshopparna gjort att de ändrat sin uppfattning och nu vill fortsätta arbeta mot docentur. En deltagare skriver: »Innan träffen hade jag inte alls övervägt att bli docent. Nu är tanken på docentur väckt.«

Att nå kraven för vetenskaplig och pedagogisk självständighet innebär för många forskande kliniker flera års dedikerat arbete parallellt med att de utvecklar sin egen kliniska kompetens.

Vi vet inte om och i vilken omfattning antalet docenter vid Sahlgrenska universitetsjukhuset respektive Sahlgrenska akademin kommer att öka, men olika initiativ behövs för att underlätta processen. Workshoppar för blivande docenter är en enkel modell som är väl värd att prova för att stötta disputerade kliniker att fortsätta arbeta mot docentur.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.