Kvaliteten i hälso- och sjukvården avgörs av kompetensen hos vårdpersonalen [1]. I mötet med patienten fattas beslut med ibland långtgående konsekvenser för individen och vårdens resurser. Såväl patienterna som samhället måste vara trygga med att personalen har rätt kompetens. Inom läkarkåren finns i dag många som utbildat sig och verkat i andra länder. Ömsesidigt lärande är därmed centralt för kunskapsutvecklingen inom medicinsk forskning och hälso- och sjukvården.

Vi har med förvåning tagit del av kommentarer om vägen till svensk legitimation för läkare utbildade utanför EU [2, 3]. I vissa låter det som om det vore en rättighet att arbeta som läkare. I stället ska patientsäkerheten sättas främst. Först då läkaren har den professionella kompetens vi fastslagit i målbeskrivningar och föreskrifter är man berättigad att autonomt möta och behandla patienter.

Alla ansträngningar ska göras för att hanteringen av utbildning, prov och utbildningsbevis blir så snabb och smidig som möjligt. Svenska läkaresällskapet bidrar med ett utbildningsprogram för asylsökande läkare. Men kompetensprövningen får inte bli ytlig eller ofullständig. Detta är en självklarhet i de flesta länder (exemplet USMLE i USA).

I kommentarerna har framförts att prövningen är mindre noggrann i andra nordiska länder. Det betyder inte att vi ska sänka ribban. Dansk tv visade nyligen en uppmärksammad serie om problem i vården på grund av bristfällig prövning av läkare utbildade utanför EU.

WHO och World Federation for Medical Education (WFME) har länge visat på stora skillnader i kompetens mellan universitet och regioner i världen och på behov av kvalitetssäkring av medicinska utbildningar [4]. Vårdens organisation och infrastruktur ser dessutom olika ut i olika länder. Inför yrkesutövning i ett nytt land är det av vikt att få en bra orientering i hur det lokala systemet fungerar.

Kompetensprövning av läkare utbildade utanför EU kan efter beslut av Socialstyrelsen ske genom ett kunskapsprov följt av färdighetsprov. En annan väg är kompletterande utbildning (KUL) vid ett svenskt universitet. Kunskapsprovet ska vara rättssäkert och pröva nationella lärandemål för läkarlegitimation. Dessa inkluderar bred och fördjupad kunskap inom såväl klinisk vetenskap som basvetenskaperna. 

Ett vetenskapligt förhållningssätt och förmåga att utvecklas i yrkeslivet är centralt i den nya examensbeskrivningen för läkarutbildningen [5]. Detta kräver basvetenskaplig kunskapsnivå. Det är självklart och nödvändigt att pröva de utländska läkarna mot kunskaper som motsvarar en svensk läkarexamen. Även förmåga att kommunicera på svenska med patienter, kollegor och andra yrkeskategorier är avgörande för hög kvalitet i vården. Detta betonas i examensordningen och krävs för att vara anställningsbar.

Omfattande, till stor del osaklig, kritik har riktats mot kunskapsprovet. Det antyds att en alltför krävande prövning [2, 3] gör det svårt att fylla läkarvakanser och att läkare utbildade utanför EU lämnar landet. Kvalitet är dock viktigare än kvantitet. Såväl patientsäkerheten som professionen förutsätter att endast läkare med dokumenterad kompetens anställs.

Önskan att få arbeta som läkare får aldrig åsidosätta patientsäkerheten. Formell kompetensprövning är nödvändig. Kraven på läkare som utbildats utanför EU ska motsvara dem vi ställer på svenska studenter. I kompetensprovet rör cirka 20 procent av frågorna det basvetenskapliga området medan resten har klinisk anknytning eller berör evidensbaserad medicin; en rimlig fördelning med hänsyn till uppdraget från Socialstyrelsen. Frågorna har genomgått omfattande granskning och validering.

Samhället och läkarprofessionen ska ställa höga krav på dem som ska få förtroendet att arbeta som behöriga läkare. Nuvarande bedömning av läkare utbildade utanför EU ger oss rätt förutsättningar. Den som inte är tillräckligt förberedd för provet kan genomgå KUL för att bli behöriga att ansöka om AT. Vi ska hjälpa kollegor att nå den kompetens som krävs för att kunna bidra till läkarförsörjningen i Sverige (och i länder där behovet är ännu större), men vi får aldrig tumma på kvalitetskraven och patientsäkerheten.