Överlevnaden efter plötsligt hjärtstopp är låg, men i takt med ökade utbildningsinsatser och behandlingsmöjligheter har prognosen långsamt förbättrats de senaste två decennierna. I dag är 30-dagarsöverlevnaden i Sverige cirka 11 procent vid hjärtstopp utanför sjukhus och cirka 33 procent för dem som drabbats på sjukhus. Totalt överlever cirka 1 500 patienter årligen i Sverige [1].

Nervcellerna är mycket känsliga för den ischemi-/reperfusionsskada som uppstår vid ett hjärtstopp och eftersom allt fler numera överlever ett hjärtstopp är det viktigt att kunna besvara frågor som 

  • hur och i vilken grad hjärnans funktion påverkas av ett hjärtstopp 
  • vilken funktionsnivå individen återfår, och 
  • vilken livskvalitet de drabbade uppnår efter hjärtstoppet.

Frågorna aktualiseras efter en nyligen publicerad studie i New England Journal of Medicine [2] där det bland annat diskuteras huruvida adrenalin ska administreras vid hjärtstopp, då det finns en oro för att läkemedlet skulle kunna öka risken för hypoxiska hjärnskador till följd av försämrad mikrocirkulation. Resultaten visar att fler överlevde efter administration av adrenalin, men samtidigt var den neurologiska prognosen sämre.

Tidigare studier har visat att kognitiv funktionsnedsättning efter hjärtstopp är vanlig [3-9]. Det har dock varit svårt att dra slutsatser avseende prevalens och karaktär då metodologin och patienturvalet skiljer sig mycket åt mellan olika studier. Prevalenssiffror mellan 6 och 100 procent har rapporterats [5]. En större andel patienter har bedömts lida av kognitiv funktionsnedsättning om man använt mer känsliga test än när man använt mindre sensitiva metoder som Mini-mental state examination (MMSE).

Rutinerna kring uppföljning efter hjärtstopp har nyligen diskuterats i Läkartidningen [10]. Författarna noterar att det finns en stor variation mellan regioner och sjukhus kring hur uppföljning sker och konstaterar att bristande uppföljning kan leda till att kognitiva eller emotionella svårigheter förblir oupptäckta.

Med tanke på att allt fler överlever ett hjärtstopp är det av största vikt att fortsätta undersöka hur hjärnan påverkas och vilka konsekvenser det får för kognitiva och psykiska funktioner. Detta är i sin tur centralt för att anpassa uppföljning och erbjuda relevanta insatser såväl i det akuta skedet som under rehabiliteringen.

Vår forskargrupp vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset har påbörjat en longitudinell uppföljningsstudie (BRAINnHEART) som fokuserar på hjärnpåverkan efter hjärtstopp. Genom omfattande kognitiva test, funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) under emotionell och kognitiv belastning, morfologiska MR-bilder, beteendetest, intervjuer och skattning av psykiska symtom försöker vi skapa en helhetsbild av hur den kognitiva och psykologiska hälsan utvecklas efter ett hjärtstopp. Patientgruppen undersöks vid tre tillfällen under det första året efter hjärtstoppet. Resultaten jämförs med en åldersmatchad kontrollgrupp och datainsamling sker i samarbete med en forskargrupp i Bergen.

Funktionell MR är en hittills outnyttjad metod för att undersöka hjärnpåverkan efter hjärtstopp. Resultaten från vår studie kan bidra till ökad kunskap om patofysiologin samt förbättrade möjligheter att förutsäga prognosen vid hjärnpåverkan efter hjärtstopp. Detta ökar möjligheterna att utveckla behandlingsstrategier för att undvika denna typ av nervcellsskada och förbättra prognosen för patienterna. 

Tidigare forskning har fokuserat på tiden vid och närmast efter ett hjärtstopp. För de överlevande kan dock sequelae efter händelsen förändra resten av livet. Det är därför av största vikt att forskningen kartlägger vilka problemområden som kvarstår samt vilka insatser vi bör utveckla och erbjuda patienterna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.