Finansieringen av planerad hemförlossning i Stockholm är hotad. Bristande patientsäkerhet anges som skäl. Samtidigt undersöker man om hemförlossning kan bli en del av vårdvalet. Hittills har ingen av länets förlossningskliniker sagt ja till att integrera hemförlossning i sin verksamhet. Om finansieringen slopas upphör också villkoren för att få del av dessa pengar – villkor som är utformade för att göra hemförlossning till ett säkert alternativ för mor och barn.

Få hävdar att hemförlossning generellt är lika säkert som sjukhusförlossning. Ersättning vid hemförlossning i Region Stockholm är villkorad, såväl beträffande selektionen av gravida och kompetensen hos den som assisterar vid förlossningen som avståndet till sjukhus och det organiserade samarbetet mellan hem och sjukhus [1].

Uppfattningarna om hur säkert det är att föda hemma går isär. Ett skäl är att forskningen inte är entydig. Det är i praktiken omöjligt att utvärdera hemförlossning genom randomiserade kontrollerade studier [2]. Man får därför utgå från resultat från prospektiva kohortstudier och stora registerstudier. Vi bedömer att två studier, en engelsk prospektiv kohortstudie med 16 840 hemförlossningar och 19 706 sjukhusförlossningar [3] och en nederländsk registerstudie med 466 041 hemförlossningar och 276 908 sjukhusförlossningar [4], ger bäst evidensunderlag i dagsläget. Kvinnorna uppfyller kriterier för låg medicinsk risk i början av förlossningen och alla ingår i analyserna, även de som överförts till högre vårdnivå på grund av komplikationer. Studierna ingår i den senaste forskningsöversikten om hemförlossning [5].

I den engelska studien skapades ett sammansatt mått av fem perinatala utfall: fosterdöd under förlossningen, neonatal död inom 7 dygn, neonatal encefalopati, mekoniumaspiration och brakial plexusskada. Man fann inga statistiska skillnader hos omföderskor i hemförlossningsgruppen respektive sjukhusgruppen, men hos förstföderskor var risken 75 procent högre i hemförlossningsgruppen (justerad oddskvot 1,75; 95 procents konfidensintervall 1,07–2,86). I den nederländska studien undersöktes fosterdöd under förlossningen, neonatal död första levnadsveckan, Apgarpoäng < 7 fem minuter efter födelsen och andel barn överförda till barnklinik inom 7 dygn. Inga statistiska skillnader observerades mellan hemförlossnings- och sjukhusgrupperna, vare sig hos först- eller omföderskor, förutom färre barn med låg Apgarpoäng i hemförlossningsgruppen. Vi bedömer att de engelska resultaten har högre bevisvärde på grund av studiens prospektiva design. En styrka är också att perinatal sjuklighet inte studerades med indirekta mått, som Apgarpoäng och överföring till barnklinik, utan med tydliga diagnoser som neonatal encefalopati. 

Rätten att föda hemma innebär också rätten att göra en egen riskbedömning. I den kan även ingå att hemförlossning minskar risken för kejsarsnitt och sugklocka, både för först- och omföderskor [3], liksom risken för allvarlig bristning i bäckenbotten och stor blödning hos omföderskor [3–6]. Sjukvårdens ansvar är att ge saklig information, visa respekt och ge bästa möjliga vård om en kvinna med påbörjad hemförlossning behöver överföras till sjukhus. Sjukvården bör minimera riskerna i samband med överföringar. Integration av hemförlossningsverksamhet kan därför inte vara ett frivilligt val från förlossningsklinikernas sida. Närmaste sjukhus behöver erbjuda vård om det uppstår behov av överflyttning. Så har det fungerat under de snart 20 år verksamheten med ersättning och riktlinjer fungerat i Stockholm. 

Att slopa det finansiella stödet till kvinnor som vill föda hemma begränsar möjligheten till dem som har råd att betala en barnmorska. Det minskar dessutom sjukvårdens insyn och hotar patientsäkerheten.