Nyligen höll Anovakliniken i Stockholm sin återkommande informationsdag om könsdysfori. Ett budskap var att det i princip är riskfritt för flickor att ta testosteron (och för pojkar östrogen) från tonåren och livet ut. Om kliniken ger samma information till patienter är det allvarligt.

Den omfattande off label-förskrivningen av könskonträra hormoner (östrogen för pojkar och testosteron för flickor) innebär både kända och okända hälsorisker. 2018 behandlades 724 personer under 25 år med könskonträra hormoner [1]. Sannolikt är det många fler, då juridiskt könsbyte mörkar statistiken.

De senaste åren har fler flickor (15–19 år) än pojkar behandlats med testosteron i Stockholms län. Dessutom har en kraftig ökning av patienter hos könsdysforimottagningarna rapporterats [2, 3]. Förra året (2018) behandlades 71 flickor med testosteron – en 18-faldig ökning jämfört med åren 2008–2011 (i genomsnitt fyra flickor/år).

För att värna ungdomars framtida hälsa är en riskvärdering av könskonträra hormoner både viktig och akut. Läkemedelsverket anser att omfattande off label-bruk ska ingå i kliniska studier för att bygga upp kunskap [4]. Oss veterligen finns ingen fullvärdig riskvärdering och ingen påbörjad klinisk studie.

Långtidsanvändning av de relativt höga doser testosteron som används vid könskorrigering är dåligt beforskad. Såväl prekliniska som kliniska säkerhetsstudier saknas hos kvinnor. Därmed saknas regulatoriskt godkännande.

Det görs inte heller systematiska uppföljningar av biverkningar, då läkemedelsbolagens rapporter bara omfattar godkända indikationer. Biverkansrapportering från sjukvårdspersonal är i bästa fall sporadisk [5, 6]. I Läkemedelsverkets biverkningsdatabas finns ingen rapport om off label-användning av hormoner.

Redan 1987 klassificerade IARC (International Agency for Research on Cancer) anabola steroider, inklusive testosteron, som sannolikt humancarcinogena (grupp 2A; den näst högsta klassificeringen), vilket betyder att testosteron är bevisat cancerframkallande hos djur och troligtvis också hos människa [7]. Testosteron är klassat som reproduktionsskadande av den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) på grund av dess fosterskadande effekter, och sedan 2016 även som beroendeframkallande [8].

Data från idrottskvinnor i öststaterna som utsattes för olika anabola steroider (inklusive testosteron) under en tid i ungdomen visar en rad biverkningar utöver maskuliniserande effekter: bland annat polycystiskt ovariesyndrom, allvarlig leverskada och avstannad tillväxt (hos tonåringar) [9].

En ökad incidens av hjärtinfarkt och möjligtvis stroke sågs hos transmän som behandlats med testosteron efter en uppföljningstid på drygt fyra år [10]. Efter tolv veckors användning inducerar testosteron mitokondriedysfunktion hos transmän [11].

Läkemedelsinducerad mitokondriedysfunktion kan kopplas till många olika sjukdomstillstånd [12, 13]. Den tänkta livstidslånga hormonexponeringen hos könsdysforipatienter och att behandlingen startar i ung ålder är i sig möjliga riskfaktorer. De biverkningar man ser vid kort användning och högre doser riskerar då att komma vid betydligt lägre doser. 

I april 2019 föreslog Statens medicinsk–etiska råd (Smer) att Socialdepartementet skulle ge tre myndigheter i uppdrag att göra en översyn av könsdysfori och behandlingen hos barn och unga. Läkemedelsverkets uppgift – att grans-ka off label-förskrivning av könskonträra hormoner – har inte initierats [14]. Med tanke på de uppenbara riskerna kan man undra varför?

Behandling med könskonträra hormoner hos unga patienter (under 25 år) bör upphöra och riskerna utredas. Först om och när nyttan bedöms överstiga riskerna kan den återupptas. 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Karin Svens är förälder till en vuxen transsexuell person som är nöjd med sin transitionering.