Replik. Peter Nordström och kolleger ifrågasätter i sitt debattinlägg i Läkartidningen material kring läkemedel som finns med i Socialstyrelsens kampanj »Balansera mera«, som har som syfte att förebygga fallolyckor. Här svarar Socialstyrelsen.

Många studier har genom åren visat på ett samband mellan användning av vissa läkemedel och en ökad risk för fall hos äldre [1-4]. Det rör sig huvudsakligen om centralt verkande läkemedel som psykofarmaka, och hjärt–kärlläkemedel. Flera kriterier för läkemedel som ökar risken för fall omfattar dessa läkemedelsgrupper. I dessa ingår bland annat två etablerade bedömningsinstrument för fallrisk, nämligen Downton fall risk index [5] och FRAT [6], samt de internationellt erkända STOPP/START-kriterierna för bedömning av kvalitet i äldres läkemedelsanvändning [7].

De studier som genomförts av läkemedel och fallrisk hos äldre är nästan uteslutande av observationstyp. Randomiserade kontrollerade studier (RCT) av läkemedelsbehandling med fall som primärt utfall låter sig knappast genomföras annat än som utsättningsstudier. Några sådana har gjorts, med både positiva och negativa resultat, men de är få och av varierande kvalitet [2, 8, 9].

Debattörerna fokuserar i sin artikel på läkemedel mot högt blodtryck. Det är viktigt att diagnostisera och vid behov behandla högt blodtryck. Det är emellertid inte bara läkemedel mot högt blodtryck som kan orsaka ortostatism och blodtrycksfall hos äldre, utan också hjärt–kärlläkemedel mot ödem, hjärtsvikt och kärlkramp, samt även antipsykotika, medel vid Parkinsons sjukdom och vissa läkemedel mot prostataförstoring [10]. 

Resultaten när det gäller hjärt–kärlläkemedel och risken för fall hos äldre är förvisso mer varierande, både avseende typ av läkemedel och mellan olika studier, något som bland annat konstateras i en färsk systematisk översikt [11]. Emellertid drar man i den slutsatsen att sambanden behöver studeras närmare, bland annat med avseende på dos, samtidig sjuklighet och skörhet. Hos äldre handlar det ofta inte om användning av enstaka utan flera olika läkemedel med blodtryckssänkande egenskaper samtidigt, med risk för summaeffekter. Dessutom är äldre ofta mer känsliga för läkemedel på grund av åldersbetingade fysiologiska förändringar och/eller multisjuklighet.

Regeringens målsättning är att få ner antalet fallolyckor, och Socialstyrelsen har därför fått uppdraget att göra utbildningssatsningar för att förebygga fallolyckor riktade till personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten och till de äldre själva. Kampanjen »Balansera mera« och utbildningen »Ett fall för teamet« är delar i detta viktiga arbete [12].

Syftet med att upplysa äldre om vilka läkemedel som kan öka risken för fall är inte, som debattörerna skriver, att »varna« för läkemedel. Målet är i stället att göra äldre uppmärksamma på behovet av att diskutera symtom som yrsel och ostadighet och deras eventuella samband med medicinering med sin läkare, då de kan innebära en ökad fallrisk. För läkaren är detta värdefull information att beakta i den avvägning av nytta och risk som behöver göras vid varje läkemedelsbehandling (med avseende på aktuell indikation, behandlingsresultat, individuell känslighet, potentiella läkemedelsinteraktioner och summaeffekter, dosering med mera).

Socialstyrelsen följer aktuell forskning inom området äldre och läkemedel. De två studier av Nordström med flera som författarna refererar till i debattartikeln [13, 14] är intressanta, och vi får följa hur de mottas av andra forskare inom området. Om fynden leder till en ny bild av vilka läkemedel som kan öka risken för fall hos äldre finns möjlighet för myndigheten att ta hänsyn till det i kunskapsunderlag och informationsmaterial framöver.

Läs debattartikeln:
Myndighet missar målet i kampanj för att minska fallrisk hos äldre