I denna utgåva berättar vi, med start på sidan 206, om AT-läkaren Anna som upplevde att hon blev antastad av en manlig kollega. Anna (som egentligen heter något annat) sökte efter händelsen AT-studierektorn för ett samtal, dock utan framgång. Hon skrev även en avvikelserapport eftersom hon fått veta att arbetsmiljöproblem skulle rapporteras i en sådan. Därefter blev hon sjukskriven i fem veckor, delvis med anledning av det som hänt. Ingen ur ledningen hörde av sig för att fråga hur hon mådde eller erbjuda stöd.

Efter sjukskrivningen fick hon veta att avvikelserapporten inte lett till någon åtgärd. Efter ytterligare en tid träffade Anna landstingets AT-chef, som inte kände till hennes ärende. Anna hade trott att det var tillräckligt att göra en avvikelserapport, men det visade sig att AT-chefen inte självklart blir informerad om någon av AT-läkarna skriver en sådan.

Fallet Anna visar att det inte alltid är lätt för en AT-läkare som far illa på jobbet att få fungerande hjälp. Emma Spak, ordförande i Sveriges yngre läkares förening (Sylf), bekräftar detta när hon konstaterar att arbetsmiljöansvaret för AT-­läkare ibland upplevs som otydligt.

Sylf anser att det behövs en övergripande AT-chef med ett fullständigt arbetsgivar­ansvar för arbetsmiljö, lönesättning och rehabilitering. Det är en klok ståndpunkt.