2008 fick Sverige en nollvision för självmord. I en intervju med Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska institutet (se sidan 1382) framgår det dock att »Medan statens mål för självmord inte närmat sig målet, har nollvisionen för trafiken lyckats bättre. Sedan den infördes för drygt tjugo år sedan har antalet döda i trafiken halverats«.

Danuta Wasserman menar att en viktig förklaring här är tilldelningen av resurser.

– Hela den psykiska hälsan är undervärderad. Alla talar om den, men politikerna satsar inte tillräckligt, varken på praktiskt preventivt arbete eller forskning. Inte jämfört med andra områden, säger hon i intervjun.

Danuta Wasserman anser att både den preventiva befolkningsinriktade och den behandlande delen av vården är underfinansierade.

– Dessutom måste vi bli bättre på att använda de metoder vi vet har evidens, eller som vi vet ger effekter tack vare beprövad erfarenhet, även om man ännu inte har vetenskaplig evidens. Det finns inte tid att vänta, fortsätter hon.

Detta är ett klokt konstaterande som förhoppningsvis de ansvariga beslutsfattarna kan lyssna till. Vården av utsatta grupper måste alltid ha hög prioritet.