IT i vården, e-hälsa eller »jävla skitsystem« när frustrationen blir för stor –  kärt barn har många namn. Datorn är i dag ett av de viktigaste redskapen i vården, något alla läkare använder som en självklar del i det kliniska arbetet oavsett specialitet. IT-systemen skapar enorm frustration och lyfts ofta fram som ett av våra största arbetsmiljöproblem. Samtidigt har digitaliseringen förbättrat informationstillgången i vården avsevärt och har potentialen att ytterligare förbättra patientsäkerheten, öka effektiviteten och vara ett redskap i utvecklingen av vården. 

Läkarförbundet fokuserar arbetet på:

Användarvänlighet. IT-systemen måste fungera för oss som ska använda dem. Enkla praktiska saker som ett in-logg, sömlösa övergångar mellan program, trådlösa sy­stem som fungerar i plattor och telefoner, och inte kräver stationära datorer, borde vara självklarheter. Systemen måste vara intuitivt utformade: vi dubbelklickar i vardagen, då ska vi göra detsamma på jobbet. Kommunikation med apotek och försäkringskassa bör vara fullt integrerade och enkla att använda, och detsamma gäller beslutsstöd som framåt måste kopplas till patientinformationen för att vara relevanta.  

Användarinvolvering. E-hälsoarbetet är inte ett IT-projekt – det handlar om verksamhetsutveckling i vården. Därför är det viktigt att slutanvändarna alltid har en tydlig roll i alla utvecklingsprojekt. Detta kräver att arbetsgivarna ser till att kliniskt verksamma läkare kan avsätta tid och delta fullt ut, inte bara göras delaktiga på paperet.

Interoperabilitet. Ett av de mest påtagliga problemen i dag är att vi, trots digitaliseringen, ofta saknar den information vi behöver när vi behöver den. Vi sliter vårt hår över att systemen vi använder inte talar med varandra. Lösningen kan te sig enkel, det är lätt att förföras av tanken på ett enda journalsystem för hela Sverige, eller statlig förvaring av all information. Läkarförbundet arbetar i stället, som många andra aktörer på e-hälsoområdet i dag, för att alla sy­stem ska kunna prata med varandra, utbyta information, vara kompatibla. Detta kräver nationell standardisering; data kan inte sparas i leverantörsspecifika format och system kan inte byggas utan möjlighet att koppla in and­ra. Vi menar att statens roll är att förse oss med trafikregler men inte tillhandahålla bilarna. Det krävs också lagstiftning som tillåter oss att utbyta information, som låter informationen följa patienten och inte hindras vid de fiktiva gränserna mellan landsting och mellan olika vårdgivare. 

Integritet. Den information vi får patientens förtroende att hantera måste vi sköta på ett säkert sätt. Precis som på pappersjournalens tid ska bara den som behöver det i sin yrkesroll ta del av informationen. Detta är en fråga om förtroende, där vi måste visa att patienterna kan lita på oss. Det är också hög tid att ta reda på hur patienterna ser på integritet och den potentiella risken för obehörig läsning i relation till den patientsäkerhetsrisk informationsbrist kan leda till. Myndigheten för vårdanalys har frågan på sin agenda i år, något Läkarförbundet välkomnat. 

Bättre struktur. I dag är de flesta journalsystemen bara en pappersjournal som digitaliserats, informationen döljs i löptext. Vi vill att data bara ska behöva dokumenteras en gång. Beständig information som historik bör finnas tillgänglig och inte behöva letas fram i fragment. Dokumentationen bör fokuseras på det aktuella, det som avviker. Årskontroller bör kunna standardiseras och automatiskt föras in i kvalitetsregister. Här är det dags att tänka nytt.

Patientens delaktighet. Att ge patienter större inflytande och en större autonomi har ett stort egenvärde. Att göra patienten delaktig är också rationellt för sjukvården. Inom reumatologin finns goda föredömen med patientens egen registrering och provtagning, sätt att arbeta där patienter som kan och vill avlastar vården och frigör tid för de patienter som behöver den mer. 

Arbetet på IT-området är långsiktigt men går framåt. Både bilden av problemen och lösningarna delas av allt fler intressenter. Det gäller bara att samtliga intressenter har modet och kraften att göra sin del – och det nu!