Madame de Pompadour lär ha sagt »Après nous le déluge« i mitten av 1700-talet. I dag kanske det för privatläkarnas del kunde översättas till »efter taxan syndafloden«? Privatläkarkåren i Sverige har hög medel-ålder, och vi blir allt färre varje år. Något måste göras om vi ska finnas kvar på sikt.

Läkarförbundet och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) är överens om att vi måste utveckla systemet för småskalig professionsstyrd vård i Sverige. Vid årsskiftet begärde vi gemensamt i en skrivelse till regeringen en översyn av lagen om läkarvårdsersättning (LOL). Vi är ense om att vi vill ha »stabila villkor som möjliggör mångfald och småskalighet i hälso- och sjukvården på lika villkor över hela landet«. Vi är även eniga om att staten måste medverka till en reformering och modernisering av lagen. Att SKL vill ha en sådan utveckling är glädjande. Det ger även anledning att se över dagens vårdval, som i dag är olika i varje landsting och för varje specialitet samt med villkor som ändras när helst ett landsting så vill.

Privatläkarna i Sverige jobbar i dag vanligen antingen efter vårdval eller »taxan«, det vill säga efter reglerna i LOL, som ger en läkare som har en etablering rätt att debitera landstinget efter en nationell förordning (LOF) som brukar kallas taxan. Det finns även läkare med egna vårdavtal, som ofta bygger på principerna i LOL, liksom även många vårdval gör, förutom för allmänmedicin. 

Systemet är i dag stängt. Enda sättet i dag att få en etablering inom LOL är att man tar över en etablering när någon slutar. När man går i pension kan landstingen dessutom försöka neka ersättningsetableringar med hänvisning till vårdval, eller så avstår den kollega som går i pension från att söka. Därför blir det allt färre läkare på taxan. De läkare som arbetar i systemet är dock oftast nöjda, om än ersättningen släpar efter jämfört med anställda läkare. Även patienterna är nöjda. Kontinuiteten är mycket stor, vilket är populärt. De principer som LOL bygger på sätter patienten i centrum, minimerar administrationen samt maximerar sjukvårdsproduktionen.

Utredningen »Effektiv vård«, som letts av Göran Stiernstedt, ger oss stöd. Grundprincipen i utredningens förslag är vård nära befolkningen, via öppen vård. Sverige är alltför »sjukhusfixerat« i dag, som Stiernstedt uttrycker det. Samtidigt inser utredningen att det är helt nödvändigt att kraftigt minska detaljstyrningen och förenkla ersättningssystemen. Styrningen behöver andas mindre av kontroll och mer av tillit till vårdens professioner och förmåga samt vilja att ge bästa möjliga vård. Detta måste innebära att fler specialister kan jobba tillsammans utanför sjukhusen på ett obyråkratiskt sätt och i samverkan där gränserna mellan allmänmedicin och övriga specialiteter blir öppnare. Frihet under ansvar är vad vi måste återgå till, och lämna olika mer eller mindre ovetenskapliga, byråkratiska och detaljerade »kvalitetsparametrar« som styrmekanism. 

När det gäller att få ut fler specialister från sjukhusen är förenklade möjligheter att »starta eget« en lösning som innebär att man snabbt kan förändra fördelningen mellan sjukhus och öppenvård. Om vi har en mångfald utövare och rejält sänkta trösklar för att lämna sjukhusen och bli företagare skulle det locka fram entreprenörsandan hos många kollegor. Att många vill arbeta så vet vi, inte minst av personliga kontakter med yngre läkare. I dag saknas möjligheter. Om man sedan vill arbeta som ensam läkare med några få kollegor på en gemensam mottagning eller i en större enhet beror på de lokala förutsättningarna och egna preferenser, och här behövs alla varianter. Deltid på sjukhus och i öppenvård ska också vara möjligt.

Läkarförbundet vill ha system för småskalig professionsstyrd vård som i många andra länder i norra Europa. Att vi nu har enats med SKL om en utveckling av LOL med »stabila villkor som möjliggör mångfald och småskalighet i hälso- och sjukvården på lika villkor över hela landet« är ett steg på vägen. Kanske kan vi slippa syndafloden?