Större och mer långsiktiga reformer lyser med sin frånvaro i regeringens budget för 2017 och framåt, även om den innehåller några lovvärda satsningar på hälso- och sjukvården. Hit hör 10 välfärdsmiljarder och en professionsmiljard.

Känt är ju att primärvården befinner sig i ett prekärt läge. Skenande kostnader, en ökande andel vårdkrävande äldre och stora svårigheter att lösa allmänläkarbristen gör att vi närmar oss gränsen för en inte längre fungerande primärvård med godtagbar kvalitet. 

Bristen på läkare går ut över patienterna i form av otillräcklig tillgänglighet och minskad möjlighet att träffa samma läkare. Personalen drabbas genom en stressigare arbetsmiljö som ytterligare minskar primärvårdens attraktionskraft för fast anställning. Situationen är likartad i stora delar av landet och leder till en ojämlik hälsa.

I Norge är primärvården fullt utbyggd med fast läkarkontakt för hela befolkningen. Tidigare hade de liknande problem som vi i Sverige. Här finns mycket att lära. Utvärderingar visar att läkartillgången, tillgängligheten och patientnöjdheten ökade betydligt efter att de genomfört sin reform. 

Vad Sverige behöver är också en primärvårdsreform där ett nationellt grunduppdrag definieras och som ger varje medborgare tillgång till en egen läkare. Genom en vidareutveckling av vårdvalet kan Sverige åstadkomma en utbyggnad av primärvården i likhet med våra grannländer. 

Årets budget, i likhet med tidigare års, ger inte några besked om hur finansieringskrisen i de svenska välfärdssystemen ska lösas på längre sikt. Läkarförbundet uppmanar återigen regeringen att tillsätta en bred och blocköverskridande parlamentarisk kommitté om finansiering av välfärden. Problemet kring välfärdens framtida finansiering är välkänd av politikerna, som tycks lida av beröringsskräck för den här så nödvändiga frågan. Därför vädjar Läkarförbundet till landets partier från höger till vänster att ta sitt ansvar i frågan. 

För att ändå ge ekonomisk respit åt kommuner och landsting avsätts de redan i vårbudgeten aviserade 10 välfärdsmiljarderna. Alla pengar som stärker hälso- och sjukvården är naturligtvis välkomna. Inte minst gäller det resurser för att öka bemanningen, men också fler vårdplatser. Kommunerna får dela på cirka 8,5 miljarder kronor och landstingen på 1,5 miljarder. I budgetpropositionen för år 2017 permanentas nu anslaget. 

Det är bra att regeringen hörsammat landstingens tuffa situation och permanentar ett generellt stats-bidrag, även om pengarna inte räcker tillräckligt långt. För det behövs definitivt satsningar för att bemanna vården med läkare inom olika bristspecialiteter. Behovet av fler specialister är akut och måste åtgärdas omgående. Det gäller inte minst inom allmänmedicin, psykiatri och patologi.

I höstbudgeten föreslås även satsningarna på infrastruktur för biobanker, stärkt klinisk forskning och att minska spridning av resistenta bakterier. Till detta föreslås Vetenskapsrådets forskningsanslag successivt öka från och med 2017, till att 2020 tillföras 115 miljoner kronor. Anslaget till klinisk forskning i årets budget är väl snålt tilltaget. Mer resurser skulle behövas för att Sverige ska återta en tätposition bland världens länder inom »life science«.

I höst är det endast ett fåtal annonserade vårdförslag som når riksdagen. I budgetpropositionen skriver regeringen om utredningar och ärenden som är under beredning i regeringskansliet. Till dessa utredningar hör Effektiv vård, Klagomålsutredningen och ett lagförslag om ekonomisk ersättning till de personer som drabbats av det tidigare steriliseringskravet i könstillhörighetslagen.

En nationell läkemedelslista är efterlängtad. Emellertid har det visat sig vara svårare att genomföra än vad regeringen först antagit. Enligt budgetpropositionen avser regeringen därför att återkomma med nödvändig lagändring under hösten 2016. För att utrycka sig milt: inte en dag för tidigt.