Vårdplatsgruppen (VÅG) bildades som en arbetsgrupp inom Läkarförbundet i början av 2016. Då hade vårdplatssituationen börjat beskrivas som att det är »sommar året om«, dvs antalet vårdplatser ökade aldrig igen efter semestermånaderna. Syftet med arbetsgruppen var att utreda och visa på konsekvenserna av vårdplatsbrist, bidra med fakta i debatten och ta fram förslag till åtgärder. Namnet VÅG valdes för att visa på den önskvärda jämvikt som ska råda mellan olika vårdplatser – allt ifrån sjukhusets IVA och vårdavdelningar till rehabilitering och annat boende i kommunerna.

I februari presenterade VÅG sina åtgärdsförslag i en slutrapport till förbundsstyrelsen. Då hade nya siffror från OECD nyligen visat att Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare i hela EU. Samtidigt redovisade Socialstyrelsen en fortsatt ökning av antalet överbeläggningar och patienter som vårdas på fel avdelning. Tidigare hade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys visat på växande köer till specialistsjukvård, vilket också är en konsekvens av platsbrist. Vi vet även att bristen på personal, framför allt specialistsjuksköterskor, gör att ett stort antal vårdplatser hålls ofrivilligt stängda.

Vårdplatsgruppen pekar på en rad åtgärder för att uppnå målet om en beläggningsgrad på högst 85–90 procent på sjukhusen. Mycket av det som VÅG diskuterat finns redan i Läkarförbundets befintliga politik, eftersom vårdplatsfrågan påverkar och påverkas av så många olika faktorer och skeenden. De tre mest centrala förslagen vi lyfter är:

  • En personalpolitik som premierar erfarenhet och kompetens så att utbildad sjukvårdspersonal inte väljer att bli hyrpersonal, eller någon helt annan karriär. Det handlar om ett hållbart arbetsliv med utvecklande arbetsmiljö, rimliga arbetstider och renodlade arbetsuppgifter. Det är viktigt med självständiga chefer med tillräckligt mandat, som vet vilka medicinska mål som ska nås i dag respektive inom 5–10 år och som har resurser och kunskap att utveckla medarbetare och verksamheten genom löneutveckling, fortbildning och forskning. Medicinska och etiska prioriteringar måste styra.
  • En vårdplatsdimensionering utifrån befolkningens behov. Har landstingen ansvar för sjukvården ska de uppfylla behovet och ha överblick. Vårdplatsbrist får inte förhindra att människor får den vård de behöver. Det handlar om att dimensionera både det totala antalet och fördelningen av olika typer av vårdplatser. Ansvaret kan inte som i dag ligga på varje enskild verksamhetschef utifrån lokal budget. Några landsting gör detta, så beräkningsmodeller finns. En nationell myndighet bör få i uppdrag att följa upp. För att uppnå målet kommer det också att behövas en mångfald av utförare, som privata vårdgivare eller vård i andra driftsformer. 
  • En nationell primärvårdsreform med stärkt primärvård. För att möjliggöra att en större del av befolkningens vårdbehov tillgodoses utanför sjukhusen behövs en förstärkt primärvård med patientansvariga läkare. Listning på fast läkare och ökad medicinsk kontinuitet och närvaro i kommunal vård och omsorg kan medföra att både akutbesök, behov av sjukhusvård och vårdtider minskar.

Arbetet inom vårdplatsgruppen har skett såväl internt som externt med hög synlighet, vilket var uppdraget. Vi har skrivit flera debattartiklar med olika perspektiv och lösningar. Vi har även utarbetat material till delföreningarna såsom debattartiklar, bakgrundsfakta och olika tips. På tryggvard.se har vi gjort en faktafilm om vårdplatsbristens konsekvenser, filmer om och med kollegor samt publicerat artiklar och krönikor. Vi har rapporterat om sambandet mellan vårdplatsbrist och överbeläggning och utlokalisering. Vi har även träffat beslutsfattare och ansvariga myndigheter i flera olika sammanhang samt anordnat seminarier i Almedalen.

Även om VÅG som arbetsgrupp nu formellt är upplöst är vårdplatsfrågan en av våra högst prioriterade frågor även framöver. Målet är att kunna möta patienten med den bästa vården där medicinska och etiska principer följs. 

En #tryggvård där #vitaransvar.