Efter en lång höst med utdragna politiska våndor över valresultatet har Sverige genom en överenskommelse mellan S, C, L och MP fått en ny regering. Uppgörelsen innebär ur flera avseenden en framgång för Läkarförbundet. Tydligast är löftet om en nationell primärvårdsreform som ska säkra rätten till en fast läkare. Vi har ihärdigt arbetat för detta, med ett brett stöd både från den svenska läkarkåren och befolkningen. 

För att primärvården även i realiteten ska kunna byggas ut och bli basen i hälso- och sjukvården krävs verkstad – och att politiska utfästelser utkristalliseras i konkret handling. Det innebär utredningsdirektiv med uppdrag att leverera. En reform värd namnet kräver dessutom reda pengar. Listning på läkare är avgörande. Listningstak behövs för att i realiteten säkra tillgången till läkare. Det tryggar en hållbar arbetssituation för läkarna och möjliggör vård utifrån patientens behov.

Det är nödvändigt att reformen innehåller stimulanser för att bygga ut primärvården i glesbygdsområden. Det är avgörande för att säkra vård på lika villkor för hela befolkningen. Vi ser här ett fortsatt stort behov av förbättrade förutsättningar för enskilda läkare att etablera och driva verksamhet. Och utan att flera läkare väljer att arbeta i primärvården kan inte denna byggas ut. Vi välkomnar därför en nationell samordning vad gäller långsiktig planering av personal- och kompetensförsörjning inom vården. Här behöver det nationella ansvarstagandet konkretiseras.

Nu ska detaljerna i primärvårdsreformen utformas under ledning av den nya socialministern Lena Hallengren. Vi förutsätter ett nära samarbete kring både den exakta utformningen och genomförandet. Det har goda förutsättningar att realiseras då det finns en bred politisk samsyn i frågan.

Överenskommelsen presenterar också en omfattande skattereform, vilket Läkarförbundet via Saco under lång tid framhållit behovet av. Kritiken mot nuvarande system är framför allt att det inte i tillräcklig hög utsträckning premierar kompetens och ansvarstagande. Den reform man nu aviserat förväntas leda till ökad produktivitet och högre tillväxt. Genom slopad värnskatt, som skulle vara en tillfällig åtgärd när den infördes, signalerar man också att utbildning och arbete ska löna sig. Konsekvenserna av de kravpunkter som berör arbetsrätten är svårare att bedöma. Arbetsmarknadens parter har en ansvarsfull uppgift framför sig i att förhandla kring möjliga förändringar i LAS.

Samtidigt befinner vi oss i en sällan skådad parlamentarisk situation. En socialdemokratiskt ledd minoritetsregering ska driva igenom en liberal politik på en M/KD-budget. Är det vi ser framför oss en omöjlig kombination, en tulipanaros? Situationen kommer kräva förhandlingsskicklighet utöver det vanliga. Men låt oss komma ihåg att förhandling utgör själva grunden för den svenska modellen. Måhända är det i själva verket frukten av ett gott hantverk som demonstreras i att vi återigen har en tidigare fackordförande på statsministerposten.

Det tog politikerna 131 dagar efter valet i september att enas. Sverige har aldrig i modern tid väntat så länge på en ny regering efter ett val. Medan landet har levt i vånda har politikerna under dessa fyra månader inte gett uttryck för att det brådskar. Det går inte att blunda för att deras förhållningssätt sticker i ögonen när läkarna samtidigt dagligen måste hantera överfulla väntrum och vårdavdelningar. Det är inte bristande problemformulering eller avsaknad av samtal som kännetecknar vårt land. Sveriges problem har under lång tid varit just bristen på politisk handlingskraft och reformer. Den närmaste tiden kommer utvisa om den nya politiska konstellationen innebär en vändning. Annars kanske fackets nästa stora uppgift blir att utkräva en »väntetidsgaranti« för politiskt ansvarstagande.