Den nya lagen gör det bland annat tilllåtet att arbeta med terapeutisk kloning, dvs att föra över cellkärnor från adulta celler till äggceller vars egna kärnor avlägsnats. Det blir också tillåtet att framställa befruktade ägg enbart för forskning. De embryon som på så vis skapas får utvecklas i högst 14 dagar.
Outi Hovatta, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, leder en av landets mest framgångsrika forskargrupper inom stamcellsforskning. Den arbetar idag med 16 stamcellslinjer. En cellinje är en grupp av identiska stamceller som utgår från en enda stamcell.
Forskargruppen har profilerat sig internationellt genom bland annat målsättningen att få fram »rena« stamcellslinjer, dvs att ha mänskliga stödceller och undvika serum från djur i cellodlingen. Outi Hovatta tror att det är inom den forskningen, som syftar till att få fram celler som tryggt kan användas för celltransplantation till människa, som Sverige kommer att ha mest att bidra med internationellt.
– Använder man exempelvis fetala musfibroblaster blir stamcellerna kontaminerade. Sådana stamceller kan bara användas för forskning, inte för transplantation till människa, säger Outi Hovatta.
Den lagliga möjligheten att utföra terapeutisk kloning är ett stort framsteg för att få fram stamceller som inte stöts bort efter transplantation, menar Outi Hovatta.
Våren 2004 presenterade forskare i Korea resultaten från den första lyckade kloningen av humana celler, så till vida att de även lyckades få fram pluripotenta stamceller från en av de framodlade blastocysterna. De visade därigenom att detta var möjligt, och det är fortfarande den enda riktigt stora framgången ifråga om kärnöverföring med humana celler. Det vittnar om hur tidigt i forskningen man befinner sig.
– Nu finns det en studie där man lyckats med kärnöverföring, och tillvägagångssättet är mycket noggrant beskrivet. Vi kan använda oss av deras erfarenhet nu då vi själva får arbeta med kärnöverföring och behöver inte börja från början. Vi har dessutom inlett ett samarbete med en av de forskare som ingick i den koreanska gruppen, säger Outi Hovatta.

Många problem kvarstår
Stamcellsforskarna själva, liksom medierna, lyfter ofta fram bland annat diabetes, Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom och svår stroke som möjliga tillämpningsområden för specialiserade celler som odlats fram från humana stamceller. Outi Hovatta själv tror att exempelvis den forskning som pågått under många år vid Lunds universitet gällande celltransplantation vid Parkinsons sjukdom kan komma att ligga till grund för de första kliniska försöken med framodlade celler.
– Ska jag uttrycka mig mycket optimistiskt, så kanske kliniska försök kan komma igång redan om ett par år. Men ingen kan ju garantera att inte stamcellsforskningen stöter på liknande problem som de som drabbade exempelvis genterapiforskningen. Vi måste vara mycket försiktiga. Genom genterapiforskningen vet vi att exempelvis virusvektorer kan vara farliga att använda, säger Outi Hovatta.
Virusvektorer, som orsakade ett dödsfall i USA vid genterapiförsök i slutet av 1990-talet, används också inom stamcellsforskningen. Ett av de svåra problem som fortfarande återstår inom stamcellsforskningen är att försöka styra stamcellerna att utvecklas till de önskade specialiserade cellerna. Kunskapen om vilka gener som styr differentieringen ökar hela tiden, och ska dessa gener tillföras cellerna för att på så vis styra dem åt rätt håll behövs virusvektorer.
– Det finns nya metoder för genmodifiering, där man inte använder virusvektorer, som nu är på väg in i forskningen. Men det är inte säkert att den typen av genmodifierade celler är det optimala då det handlar om humantransplantation.
– Andra metoder som används är att systematiskt tillsätta olika tillväxtfaktorer i olika kombinationer i odlingen, eller att använda andra celler i odlingen som styr stamcellerna genom att utsöndra olika substanser. Vi kan idag skapa bland annat neurala celler, leverceller och förstadier till muskelceller, men det är fortfarande svårt att få fram rena populationer av bestämda celler, säger Outi Hovatta.
Vid terapeutisk kloning, då cellkärnan från en fibroblast (omogen bindvävscell) placeras i en äggcell, har ett av många problem varit själva reprogrammeringen: att få cellen att uppträda som en embryonal cell och bilda stamceller. Bland annat har det uppkommit partiella reprogrammeringsstörningar, som åtminstone i teorin skulle kunna innebära en risk vid celltransplantation till människa. Vid djurförsök har sådana störningar lett till en hög frekvens av missbildningar.
– Dessa mekanismer måste noggrant identifieras i fortsatta djurförsök innan transplantationer görs på människa. Men det finns stora artspecifika skillnader, och även om man lyckas bra i djurmodeller kan man aldrig vara helt säker då man överför tekniken till människa.
Ett annat kvarvarande problem är att proteiner som är nödvändiga för att celldelningen ska fungera försvinner vid kärnöverföring.
– Dessa problem, som vi sett vid terapeutisk kloning hos rhesusapa, finns kvar. Men vi vet inte om celler från människa beter sig på samma sätt som celler från primater, och i det här sammanhanget är de koreanska framstegen mycket viktiga, säger Outi Hovatta.

Nya möjligheter kräver donerade ägg
Efter 1 april får även svenska forskargrupper inleda försök med kärnöverföring med humana celler. Till skillnad från embryonal forskning på befruktade ägg, då man kan använda överblivna och nedfrysta ägg från IVF-försök efter tillstånd från de par som genomgått IVF-behandling, behövs nu obefruktade ägg. Hur dessa ska tillhandahållas vill Outi Hovatta ännu inte berätta.
– Vi har egna idéer om hur det ska gå till. Det är inte något etiskt kontroversiellt, men det tar tid att komma igång och jag vill inte i nuläget riskera att andra grupper utnyttjar våra idéer, säger Outi Hovatta, som är kritisk till det tillvägagångssätt som det koreanska forskarlaget hade.
– Där var det forskarna själva som donerade ägg, och den som donerade flest ägg stod som försteförfattare till den vetenskapliga artikeln. Att fråga min doktorand om hon vill donera ägg till vår forskning vore etiskt fel, eftersom hon är i en beroendeställning.
De ökade möjligheterna att forska med stamceller kommer även IVF-verksamheten till del, menar Outi Hovatta, som i över 20 år har ägnat sig åt ofrivillig barnlöshet. I mitten av 1980-talet lade hon bland annat grunden till Finlands idag största barnlöshetsklinik. Det finns uppenbara överlappningar mellan stamcellsforskning och barnlöshetsforskning, menar hon.
– Vi lär oss oerhört mycket om inte minst odlingstekniker då vi forskar om stamceller och om hur könsceller, embryonala celler och tidiga embryon beter sig i odlingarna. På så sätt kan vi också höja kvaliteten på de embryon som används inom IVF-verksamheten, säger Outi Hovatta.

Förbud bör kunna omprövas
Det finns dock en gräns för hur mycket av framstegen inom stamcellsforskningen och framtida möjligheter till celldifferentiering som bör få användas inom IVF. En sådan gräns kan dras vid framställning av äggceller, anser Outi Hovatta.
– I djurmodeller har sådan celldifferentiering gjorts. Men hos människa är en sådan målsättning långsökt, det är bättre att använda donerade ägg. Dessutom har vi en lag i Sverige som säger att barnet i vuxen ålder har rätt att få veta vem som var äggdonator. Det skulle nog vara ganska svårt att berätta att donatorn var en cellinje!
– Även om vi rent tekniskt skulle lyckas få fram humana äggceller från stamceller, som skulle kunna användas inom exempelvis IVF, förutsätter en sådan tillämpning en helt ny etisk diskussion, säger Outi Hovatta.
Den nya stamcellslagen förbjuder försök med reproduktiv kloning, dvs att efter kärnöverföring försöka skapa en helt ny individ. För Outi Hovatta är det inte självklart att reproduktiv kloning ska förbli förbjuden för all framtid.
– Om en av föräldrarna helt saknar könsceller, vilket ju förekommer, menar jag att reproduktiv kloning kanske skulle kunna vara en möjlighet. Det skulle vara ett mycket önskat barn, och jag kan inte förstå de argument mot en sådan utveckling som handlar om människovärdet och liknande.
– Så länge vi inte är säkra på tekniken, och kan undvika de svåra skador och sjukdomar som drabbat klonade djur, måste alla försök med reproduktiv kloning av människa vara förbjuden. Men det är förmodligen en tidsfråga innan dessa problem är lösta, och då återstår den etiska debatten. Jag tror inte att den behöver bli så svår, säger Outi Hovatta.


Trots att många svåra problem återstår att lösa inom stamcellsforskningen, innan transplantation av odlade celler till människa kan anses riskfritt, tror professor Outi Hovatta att det nu bara handlar om några få år innan de första kliniska försöken kan inledas.