Redan på 1600-talet förstod läkarna vikten av att använda skyddskläder. Titta bara på den korpliknande dräkt på bilden nedan som användes under pesten. Men hur är det med den saken idag?
Det undrade många på Läkarsällskapet i Stockholm i tisdags förra veckan.
Läkarstudenter hade botaniserat i det nedläggningshotade Medicinhistoriska museets garderob, och en panel av erfarna läkare debatterade klädkoder. Allt på initiativ från sällskapets kandidatförening.
–Kvalificerat snusk!
Så sa en läkare i publiken apropå kolleger som äter i personalmatsalen med rocken på.
– Särdeles osmakligt! tyckte panelens infektionsläkare Agneta Philipson om de läkare som jobbar med öppen rock, går emot sängar och sedan går hem till familjen och lagar mat.
Förkärleken för att gå med öppen rock har gjort att man hittat samma bakterieflora på läkarslipsar som i patienters sår, däremot inte på vaktmästarnas kläder.
– Jag har i alla fall tjatat på studenter att rocken ska vara knäppt. Kommer jag att gå till historien så är det väl därför, sa Agneta Philipson, verksam vid Karolinska Universitetssjukhuset.
MRSA och calicivirus har ökat behovet av skyddskläder. Men när, var och hur ska kläderna användas? Läkarrocken kom för att skydda läkaren, men det handlar förstås lika mycket om att skydda andra patienter. Kandidatföreningens ordförande Malin Huber, AT-läkare i Norrköping, efterlyste bättre information från arbetsgivarna till nya läkare om både handhygien och kläder.
– Det diskuteras rätt så mycket bland unga läkare hur man ska klä sig, det är lite oklart vad som gäller.

Inte ens läkare är av naturen sterila
Gunilla Bolinder, från Läkaresällskapets nämnd (styrelse), ondgjorde sig över att få idag vågar säga ifrån när ny personal klär sig fel, eftersom »alla är rätt«. Hon ser ofta avskavt nagellack eller smycken. Hon tycker att sköterskestudenterna idag har »noll koll« och påpekade:
– Läkare är inte av naturen sterila.
Man blir inte det ens av att vara professor, menade hon.
Efter föredraget upplyste Malin Huber undertecknad (vars erfarenhet sträcker sig till städrock på ålderdomshem sent 1970-tal):
– Läkarna är värst.
En erfaren geriatriker i publiken berättade att Ädelreformen och den ökade privatiseringen av äldrevården på 1990-talet gjorde att rockar, pappershanddukar och liknande tecken på institution försvann.
Detta är ett problem nu när akutsjukhusen har allt färre sängar och sjukhemmen ser ut som medicinklinikerna gjorde på 1970-talet.
Allt fler nyopererade vårdas i miljöer utan tradition att vårda så svårt sjuka och utan adekvata skyddskläder.
– Det är infektion på nästan vartenda rum. Jag tycker den vita rocken är befogad, men den finns inte, sa geriatrikern.

Ingen lång historia
Den vita rockens historia är inte så lång som man kanske kan tro. Under 1800-talet var det frack eller syrtut som gällde, såväl vid operation som vid obduktion. Den vita rocken kom vid förra sekelskiftet. Ett sekel senare är det i primärvården en trend att slänga av sig den igen.
– Jag kan inte låta bli att uttrycka glädje och belåtenhet över att mina unga läkarkolleger hänger rocken i skåpet, sa allmänläkaren Carl Edvard Rudebeck, Kalmar.
Det är allmänläkarens roll som konsult, samtalspartner, som får styra.
– I den situationen är det kulturellt naturligt med öppenhet och förutsättningslöshet. Den vita rocken har ett starkt symbolvärde som påverkar rummet och vad vi säger, sa han.
Sjukhusläkaren Agneta Philipson tyckte dock att även öppenvården måste göra sitt för att motverka smitta.
– Anar man situationer där man kan vidareföra smitta ska man inte gå vidare i sina civila kläder, sa Carl Edvard Rudebeck.
Han fick medhåll av allmänläkaren Göran Sjönell. Vid till exempel gyn- och öronundersökningar används skyddskläder vid hans mottagning.
– Men en del använder rocken för att gömma sig, markera avstånd, sa Sjönell.

Proffs eller kompis
Det gillade han inte. Agneta Philipson ville hellre se rocken som ett tecken på professionalitet.
– Om patienten får välja mellan kompis och proffs väljer patienten proffset, sa hon.
Göran Sjönell bidrog med en internationell allmänläkarutblick. Även i Estland, Lettland, Litauen, Ungern och Finland tar man nu av sig rocken. I Nederländerna är vit rock definitivt en sjukhusläkarsymbol. Över huvud taget i Västeuropa, där det är vanligt med hembesök, åker rocken av. Men i Grekland, Spanien och Portugal behåller man den på, liksom i Asien.

Klädsel under pesten på 1600-talet: Huvans näbb fylldes med örter och oljor och i handen tog läkaren en käpp för att slippa vidröra patienten med händerna.

Barnläkarrocken: På 1950-talet kom särskilda läkarrockar med glada mönster för att barnen ine skulle bli rädda för doktorn. Här visar Adriano Atterman en sådan.

Patrick Vigren i kostym från tidigt 1900-tal, Jenny Roessler i moderna kläder från Vrinnevisjukhusets hjärtenhet, Karin Blomqvist i sjuksköterskekläder från anno dazumal, Anna Gillispie i 1960-talets upptejpade rock, Adriano Atterman i moderna operationskläder och Hanna Brauner i 1600-talets pestnos. Förra sekelskiftet: Kostym med väst och stärkkrage användes vid såväl operation som obduktion. I kostymen Patrick Vigren.

Vit rock: Den vita rondrocken, med kostym under, dök upp vid förra sekelskiftet. I rocken Patrick Vigren.

Kungens livmedicus: Adriano Atterman i kläder från senare hälften av 1800-talet.

Kortkort: På 1960-talet var det till tvätteriernas förtret väldigt inne att tejpa upp rocken. Anna Gillispie visar rätta längden.