Det är svårt att veta, menar Kirsti Lonka, professor i medicinsk pedagogik på Karolinska institutet.
– Det finns ganska bra utvärderingar från utlandet av reformer liknande dem som nu görs i Sverige. Därför kan vi anta att de fungerar här också. Å andra sidan är de svåra att översätta till svenska förhållanden eftersom sammanhangen och kulturen är så annorlunda, förklarar hon.
Vilket vetenskapligt stöd finns det för den ökade valfrihet i utbildningen som de flesta fakulteter vill införa?
– Vi vet inte om det har några positiva pedagogiska effekter. Däremot står det klart att studenter som tar större ansvar för inlärningen når bättre resultat. Och leder valfriheten till ökad djupinlärning är det också bra, säger hon.
Ett grundläggande problem med de pågående reformerna är enligt Lonka att välunderbyggda pedagogiska principer urvattnas under arbetet.
– De som initierar förändringarna är ofta pålästa och kunniga. Men när de introducerar sina idéer till läkarkollegor uppstår stora kulturkrockar eftersom kollegerna styrs av ett annat vetenskapligt paradigm och aldrig har läst en vetenskaplig artikel om pedagogik. Därför blir resultaten ofta halvhjärtade.
Kirsti Lonka menar vidare att de svenska utbildningarna är alldeles för dåligt utvärderade.
– Utvärderingarna som gjorts är närmast Gallupundersökningar där man frågat vad studenter och lärare tycker. Därför har vi ingen aning om utbildningen i Umeå är bättre än den i Göteborg exempelvis. Det betyder också att man inte kan göra en uppföljning av reformerna för att se vilken effekt de haft.