Hanna Åsberg är 23 år och ursprungligen från Hallstavik i Uppland. Sedan tre år bor hon i Umeå där hon hunnit till termin sju på läkarutbildningen. I ett och ett halvt år har hon suttit i MSFs förbundsstyrelse och för en dryg vecka sedan valdes hon att efterträda Johan Zelano som ordförande i Medicine studerandes förbund, MSF.
–Det känns spännande. Jag är en person som engagerar mig. Om man vill förändra något är det viktigt att engagera sig. Man kan faktiskt påverka.
Och det finns många viktiga frågor att jobba med som ordförande i MSF. Studiemedelsfrågan är en sådan sak. Nästan hälften av studenterna har inte studiemedel fram till examen.
Väntar på svar
MSF har slitit med frågan i flera år och arbetet går trögt. I oktober 2003 lämnade MSF över två tusen namnunderskrifter till Utbildningsdepartementet i protest mot att studiemedel inte längre ges i mer än tolv terminer. Fortfarande har MSF inte fått något svar.
Men nu ska Hanna Åsberg ta nya tag tillsammans med Sacos studentråd. Frågan får inte glömmas bort bara för att inget händer, anser hon.
–Man ska tänka långsiktigt. Det är det som är grejen, tror jag. Studiemedelsbeloppet har dessutom urholkats, det är svårt att klara sig på det, säger hon.
– Många har bidrag, socialbidrag och bostadsbidrag, som egentligen inte är tänkta för studenter.
Hela trygghetssystemet för studenterna måste bli bättre, tycker Hanna och pekar på sjukförsäkringen som hon kallar »ganska bristfällig«. De första 30 dagarna är karensdagar för sjuka studenter, och det går inte att bli sjukskriven på halvtid som student.
Handledning en hjärtefråga
En annan hjärtefråga är handledningen, som enligt MSFs senaste enkät försämrats på vissa orter, bland annat hennes egen, Umeå. Det har hon också nyligen skrivit en debattartikel om i Läkartidningen, LT 12–13/2005.
Utbildningsplatserna har ökat samtidigt som det är brist på både handledare och patienter på sjukhusen. Patienter skrivs ut tidigare och allt fler vårdas hemma.
–Det blir en ineffektiv praktik och det är ett problem. Vi vill ha en så bra klinisk träning som möjligt.
En lösning kan vara någon form av utlokalisering. Inom kort ska hon och MSF Umeå träffa företrädare för ALF-kommittén i Västerbotten och diskutera problemet.
Hanna Åsberg vill också jobba vidare internationellt med frågor som rör den så kallade Bolognaprocessen som Sverige anslutit sig till, se till exempel Johan Zelanos ledare i förra numret av Läkartidningen.
MSF är positivt till ett ökat högskoleutbyte men vill inte att likriktningen av läkarutbildningarna i Europa ska leda till försämrade möjligheter att forska. I Sverige krävs idag tre års studier för att komma in på doktorandutbildningen, en gräns som MSF vill sänka, medan den europeiska harmoniseringen ser ut att kunna förlänga den till fem år.
–Då kan vi tappa många som vill forska. Det är inte så många som vill det idag och det är ett problem.
–Vi är också negativa till en sjugradig betygsskala. Vår utbildning är väldigt praktiskt inriktad och det är svårt att bedöma praktik och klinisk färdighet enligt en sjugradig skala. Vi tror att det kan leda till betygsstress utan någon verklig förbättring. Det vill vi inte ha, säger Hanna Åsberg, som numera stavar efternamnet utan h.
