Efter det att sjukfrånvaron ökat under hela 1990-talet lanserade den norska regeringen år 2001 en typ av samarbetsavtal under namnet »Inkluderande arbetsliv«. Syftet med de sk IA-avtalen mellan staten och arbetsgivare och arbetstagare på enskilda arbetsplatser var att underlätta för anställda att arbeta även om de inte är helt friska. Avtalen innebär särskilda förpliktelser för arbetsgivaren att anpassa arbetsuppgifterna, hålla kontakt med de sjukskrivna och upprätta rehabiliteringsplaner. I gengäld fick arbetsplatsen bland annat rådgivning från försäkringskassans nya arbetslivscenter, egen kontaktperson på försäkringskassan, bidrag till företagshälsovård och fler antal dagar då de anställda kan vara korttidssjuka utan läkarintyg.
Regeringen hade också uttalat ett hot. Om inte landets sjukfrånvaro gick ned med 20 procent på tre år skulle arbetsgivarna, som står för sjuklönen de första 16 dagarna, också betala en del av sjuklönen för tiden därefter. Och karensdagar, som inte finns idag, skulle införas. Trots ett stort antal IA-avtal fortsatte sjukfrånvaron att stiga. År 2001 var sjukfrånvaron 7 procent och i slutet av 2003 nära 8 procent.
Men under 2004 började avtalen få konkret effekt på IA-arbetsplatserna, med bättre arbetsmiljöarbete och uppföljning av sjukfrånvaro. Som en uppföljning av IA-avtalen införde också stortinget den 1 juli 2004 ändrade generella sjukskrivningsregler.
Ökad press på samverkan
De innebar ökad press på samverkan, främst mellan arbetsgivare och anställda genom ett aktivitetskrav med deltidssjukskrivning eller arbetsträning som utgångspunkt. Endast om det finns tungt vägande medicinska skäl ska det bli fråga om heltidssjukskrivning.
Arbetsgivare som inte inom åtta veckor lämnar en uppföljningsplan till försäkringskassan kan drabbas av böter. Arbetstagare som utan tungt vägande medicinska skäl inte uppfyller aktivitetskravet kan mista sin sjukpenning. Läkare som inte följer de nya sjukskrivningsreglerna kan mista rätten att skriva sjukintyg. Samtidigt genomfördes också ett massivt fortbildningsprogram för landets allmänläkare, det sk läkarprogrammet, för att ändra läkarnas sjukskrivningspraxis och knyta dem till dialogen på arbetsplatsen.
Utvecklingen vände
I slutet av 2004 hade utvecklingen vänt och sjukfrånvaron sjunkit till 6,5 procent. Då hade också ungefär hälften av landets allmänläkare deltagit i läkarprogrammet, nära 60 procent av alla anställda i Norge omfattades av IA-avtal, och för dem och alla andra gällde de nya sjukskrivningsreglerna.
På bara ett drygt år har sjukfrånvaron nu minskat med 25 procent, främst genom färre heltidssjukskrivningar.
»Presset virker, vi går på jobb« löd en rubrik i Dagsavisen den 17 mars i år. I slutet av april meddelade statsminister Kjell Magne Bondevik att regeringen dragit tillbaka sina hot om karensdagar och ökad sjuklönedel, åtminstone för ett tag framöver.
Huvudkälla: Nordiska Ministerrådets rapport »Nordiska initiativer til nedbringelse af sygefravær« med anledning av den nordiska konferensen om sjukfrånvaro i Köpenhamn den 25 april 2005.
