Den totala antibiotikaförbrukningen i Sverige har på nio år, fram till och med 2004, sjunkit från 17,3 till 14,6 definerade dygnsdoser per dygn/1000 invånare. Det framgår i en gemensam rapport (SWEDRES/SVARM 2004) från Smittskyddsinstitutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och nätverket STRAMA. Sverige har därmed den lägsta användningen av antibiotika av samtliga nordiska länder.
Den tydligaste minskningen gäller den grupp av antibiotika som förskrivs oftast: penicillin V. Det svarar för 27 procent av all antibiotikaförskrivning. Minskningen gäller speciellt förskrivningen till barn, och det är de förändrade behandlingsrekommendationerna för barn över 2 år med akut öroninflammation som tros vara en viktig orsak. För barn i åldern 0–6 år har antibiotikaanvändningen halverats sedan början av 1990-talet.
Det har skett en liten ökning av penicillinresistenta pneumokocker (PRP), men incidensen är fortfarande lägre jämfört med slutet av 1990-talet. Trender för ökad resistens kan ses mot bland annat penicillin, erytromycin och tetracyklin. Av rapporten framgår också att antibiotikaresistensen hos gonorrébakterier fortfarande är alarmerande hög.
Ifråga om meticillinresistenta stafylokocker (MRSA) är ökningen hela 30 procent mellan åren 2003 och 2004, då totalt 709 fall rapporterades. Mellan år 2000 och 2003 var ökningstakten betydligt långsammare. Konsekvenserna av en ökning av MRSA kan bli allvarliga. Inte minst med tanke på att dödligheten hos patienter där bakterierna påvisas i blodbanan är dubbelt så hög för MRSA jämfört med antibiotikakänsliga stafylokocker.
– Vi har idag inga bra svar på varför vi nu ser den utveckling som vi har nu, och det behövs mer forskning rörande riskfaktorer och spridningsmönster, säger Otto Cars, professor i infektionssjukdomar vid Smittskyddsinstitutet.
Samma mönster som i Europa
Ökningen av MRSA följer ett mönster som kan ses i stora delar av Europa, och jämfört med många andra länder har Sverige ett förhållandevis bra läge. I exempelvis Finland, som är det land i Norden som idag ligger sämst till, rapporterades omkring 1500 fall av MRSA under 2004. I England, som sedan 1990-talet sett en stadigt stigande kurva för MRSA, betecknas läget idag som mycket kritiskt. Även i Spanien, Italien och vissa andra Sydeuropeiska länder är situationen allvarlig, och nu börjar MRSA blir allt vanligare också i Tyskland.
–I Sverige försöker vi utnyttja det försprång vi har, genom att MRSA ännu inte blivit lika vanligt som i exempelvis England. Det handlar bland annat om att öka medvetenheten bland vårdpersonalen, se till att patienter med MRSA snabbt identifieras så att de inte hamnar tillsammans med andra patienter etc. Får vi in MRSA i den slutna sjukhusvården kan det uppstå en snabb spridning, säger Otto Cars.
– Men vi ser en utveckling med allt färre enkelrum, och det innebär en försämrad situation i fråga om att bekämpa MRSA.
Allmänfarlig sjukdom
MRSA klassas som en allmänfarlig sjukdom, enligt den nya Smittskyddslagen. Det innebär att det kommer att ställas allt högre krav på omhändertagandet av patienter som blir smittade.
–För närvarande pågår ett arbete inom Socialstyrelsen för att nå konsensus bland annat om förhållningsregler för personer som är smittade av MRSA, säger Otto Cars.
Av de drygt 700 rapporterade fall av MRSA i Sverige 2004, smittades närmare 60 procent inom landet, medan 20–35 procent smittades utomlands. För övriga saknas information om var de smittats. En majoritet av de smittade fick MRSA i kontakter med hälso- och sjukvård.
