Martin Ingvars inställning till ett utlämnande av det material som rättegången gällde var, som han själv uttryckte det, »solklar«.
– Den typen av data kan man absolut inte lämna ut. Och oavsett vem som formellt sett äger materialet, forskaren eller universitetet, så är det forskarens skyldighet att tillse att sekretessen upprätthålls, sade Martin Ingvar, som till stor del hänvisade till innehållet i Helsingforsdeklarationen.
Christopher Gillberg hade även kallat ytterligare två professorer som vittnen: Elias Eriksson på avdelningen för farmakologi vid Göteborgs universitet, samt professorn i psykiatri Carl-Gerhard Gottfries. Gottfries var tidigare ordförande i den etiska nämnd vid Göteborgs universitet som vid två tillfällen (1984 och 1988) godkänt Gillbergs forskning.
Elias Eriksson sade att han inte hade träffat någon forskare som skulle agerat på ett annorlunda sätt än som Cristopher Gillberg.
– Även för betydligt mindre känslig forskning än den det nu handlar om krävs det löften om sekretess till deltagarna.
– Hade Cristopher Gillberg lämnat ut materialet så hade den medicinska forskningen hamnat i en akut kris. Pågående forskningsprojekt i hela landet hade varit tvungna att avslutas, sade han.
Förvisso så ska man följa domstolars domslut, medgav Elias Eriksson, men tillade att kammarrättens domar i just detta fall »definitivt var felaktiga«.

Skulle själv inte ha lämnat ut
Carl-Gerhard Gottfries instämde med Elias Eriksson i att inte heller han skulle ha lämnat ut handlingarna, om han hade hamnat i en motsvarande situation som Cristopher Gillberg.
–Det särintresse som forskaren i Lund har (sociolog Eva Kärfve, red anm) kan inte vara så stort att man skulle rucka på etiska nämndens beslut om sekretess, sade Carl-Gerhard Gottfries.
– Alla medicinska projekt underställdes samma krav som Gillbergs forskning för att godkännas 1984 och 1988. Vi har till och med nekat forskare på universitetet att ta del av andra forskares medicinska forskningsdata på samma universitet, trots att ett sådant tillstånd skulle ha fört forskningen vidare. Vi ville helt enkelt inte kompromissa med kraven på bibehållen sekretess, sade Carl-Gerhard Gottfries.