Allra enigast var debatten i seminariet med rubriken »Ägnar sig sjukvården åt arbetsmarknadspolitik?«. Och allra tydligast i sitt »ja« var Anna Hedborg, tidigare generaldirektör för Riksförsäkringsverket.
Som belägg för det exemplifierade hon med uppgifter ur de debattskrifter (se även artikel på sidan 2053) hon nyligen utkommit med i egenskap av regeringens särskilda utredare av socialförsäkringen .
– Människor behandlas inte lika i tid och rum. Det är allvarligt för det riskerar hela sjukförsäkringen.
Precis som Anna Hedborg efterlyste Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, läkarnas medicinska auktoritet i handläggningen av sjukskrivningsärenden.
– Läkarna slår inte näven i bordet, det borde de göra: »Det här är min signatur, det är jag som bestämmer!«
– Flera aktörer har ansvar i frågan. Och skuld. Läkarna är en av dem, sa Hanne Kjöller.
Folkpartisten Karin Pilsäter, höll en något lägre profil även om hon var enig med såväl Hanne Kjöller som Anna Hedborg om att sjuksalen idag även döljer arbetsmarknadsmässiga och konjunkturbetonade problem. Och hon hade inte heller särskilt höga tankar om läkarnas professionella integritet.
– Jag tror att vi alla skulle kunna tjata till oss sjukskrivning för någon krämpa vi har, sa hon.

Anklagade distriktsläkarkåren
Hanne Kjöller gick så långt att hon anklagade distriktsläkarkåren för att vara ett demokratiskt problem.
– Vi har valt våra företrädare i riksdagen, de har stiftat lagar och Socialstyrelsen har skapat ett regelverk kring sjukskrivningsprocessen. Då ska inte distriktsläkarna själva bestämma sig för ett annat regelverk bara för att de inte orkar ta konflikter med patienter som kräver att få bli sjukskrivna trots att de har arbetsförmåga.
Till slut släpptes även Benny Ståhlberg, distriktsläkare och Läkarförbundets andre vice ordförande, in i debatten. Han tog såväl de sjukskrivna som sina kolleger i försvar.
– Människor som söker läkare gör det för att de upplever ett problem. Det kan vara olika bakgrund till det men jag som läkare måste ha rimliga förutsättningar att kunna göra en bedömning. Vårt största problem är bristen på tid.
Dessutom menade Benny Ståhlberg att inte ens de mest genomarbetade sjukintyg genererar någon respons från försäkringskassan.
–Man får ingen boll tillbaka och plötsligt har tolv veckor gått och prognosen har försämrats väsentligt för patienten. Visst är vi läkare viktiga, men vi är många på banan.
Benny Ståhlberg var den enda i panelen som spontant svarade »nej« på frågan om sjukvården bedriver arbetsmarknadspolitik. Mot slutet av debatten backade han dock efter att ha exemplifierat med ett fall där han initierat deltidssjukskrivning hos en långtidssjukskriven och arbetslös patient, och då blivit ifrågasatt av Arbetsförmedlingen som menat att den inte kan åstadkomma åtgärder på deltid.
–Vi glider in på andra områden än det rent medicinska, även om vi inte vill. Det gäller inte bara arbetsmarknadspolitik utan även socialpolitik.

Allmänhetens syn på sjukskrivningar

Läkarförbundet har uppdragit åt Temo att undersöka allmänhetens inställning till en del frågor om sjukvård och sjukskrivningar. Ur undersökningen framkommer att allmänheten verkar osäkrare på om sjukvården bedriver arbetsmarknadspolitik, i alla fall om man ska tolka svaret på frågan vilken förändring som skulle kunna ha störst betydelse för att minska sjukfrånvaron. Endast 7 procent ansåg att »många nya jobb« är lösningen, 19 procent ansåg »bättre möjligheter till arbete för personer med nedsatt arbetsförmåga« medan 42 procent ansåg att vad som krävs är »bättre arbetsmiljö och bättre företagshälsovård«. Nämnas kan också att endast 7 procent av de tillfrågade tror att »lägre sjukpenning« skulle ha störst betydelse för att minska sjukfrånvaron i Sverige. I frågan om var finansieringsansvaret för hälso- och sjukvården bör ligga ansåg två tredjedelar av de tillfrågade att staten bör ha ansvaret medan endast var fjärde svarade landstingen. Ta del av fler resultat från Temo-undersökningarna på Läkarförbundets hemsida http://www.slf.se


Hanne Kjöller, Anna Hedborg och Benny Ståhlberg enades till sist om att en del av läkarnas sjukintyg har en annan grund än rent medicinsk (bilden togs medan panelen fortfarande var oenig).