Hur bör heterosexuella pars medicinska bakgrund till infertilitet relateras till homosexuella pars naturliga omöjlighet att få gemensamma biologiska barn? I dagspressen har läkare ställt sig frågande till luddiga eller obefintliga direktiv i frågan (se tex Göteborgsposten den 27 juni eller Dagens Nyheter den 10 juli). Åtminstone Stockholms läns landsting har fastställt riktlinjer som innebär att såväl homo- som heterosexuella par som vill genomgå assisterad befruktning hamnar i samma kö. Något som Stockholmspolitikern Birgitta Sevefjord (v) delvis ser som ett problem. I Stockholms Fria Tidning den 2 juli efterlyser hon en diskussion om vilka konsekvenser det kan få på sikt att skattemedel används för »sjukvård utan medicinska skäl«.
Mikael Lood, överläkare vid landstingets fertilitetsenhet i Örebro, kan emellertid inte se att det skulle vara något problem. Redan idag händer det att utredningen inte ger några självklara svar på orsaken till ett heterosexuellt pars infertilitet.
– De hamnar inte i någon annan kö än de som har en tydlig diagnos. Problemet som de här paren har är ju önskan om barn, det kan man säga är sjukdomen de lider av, och den går ju inte att gradera.

Ny blankett för donatorn
Ett annat dilemma som tagits upp i sammanhanget är att de som hittills donerat sperma har gjort det under premissen att spermierna »får användas för befruktning av en kvinna som är gift eller sammanboende med en annan man«. Den sperman får alltså även framöver enbart gå till heterosexuella kvinnor. Nu har Socialstyrelsen tagit fram en ny blankett där donatorn helt enkelt medger att spermierna får användas för befruktning. Punkt. En del farhågor har uttryckts om att donatorerna nu skulle bli färre då deras sperma kan användas även till homosexuella par. Mikael Lood säger att det är svårt att veta vad som kommer att hända. De män som hittills donerat sperma är enligt Mikael Lood främst familjefäder som bland vänner eller släkt mött problem med barnlöshet.
– Men det här kan ju innebära att homosexuella män blir lite mer intresserade av att donera.
Moderata politiker (se debattartikel i Expressen den 1 juli) har också pekat på det diskriminerande i att heterosexuella par kan vända sig till privata kliniker för assisterad befruktning, medan lesbiska par är hänvisade till den offentliga vården. Men det bygger på ett missförstånd. Matts Wikland, docent i gynekologi och VD vid privata Fertilitetscentrum i Göteborg, reder ut begreppen:
– Privata kliniker får enligt lag inte hantera donerad sperma. De spermier som används vid inseminationen och IVF hos oss kommer från mannen i det par som söker. Därför är det inte aktuellt för oss att ta emot lesbiska par.
Än så länge har fertilitetsenheten i Örebro inte satt upp några lesbiska par på väntelistan.
– Jag tror inte att det blir någon anstormning, några har ringt och hört sig för. Men de som kommer tränger ju inte undan några som redan står på väntelistan, utan de får ju ställa sig sist i kön precis som nya heterosexuella par.



Mikael Lood, överläkare vid fertilitetsenheten i Örebro, tror att storstädernas kliniker kommer att få fler förfrågningar från lesbiska som vill genomgå assisterad befruktning. Hittills har oerhört få hört av sig.