– Kommer du ihåg du tre f:en?
Det är distriktsläkaren Christina Malm som ställer frågan till läkarstudenten Jeuline Cavlin. Det är en onsdag i början av september och studenterna har terminens första praktikdag. Trots ett långt sommarlov har Jeuline Cavlin inga problem med att återkalla vad hon lärde sig förra terminen.
– Farhågor, förväntningar och föreställningar.
Christina Malm fyller i:
– Det är viktigt att veta vad patienten väntar sig av läkarbesöket, vad hon oroar sig för och vad hon själv tror att det hon söker för skulle kunna vara.
– Det är så lätt att själv dra en massa slutsatser, framför allt när man har bråttom. Men egentligen går allt mycket fortare, blir effektivare, om man är beredd att lyssna på patientens egna funderingar, säger Christina Malm.
Jeuline Cavlin, Elisabeth Drotz Bäckström, Charlotte Montalvo och Jonas Winquist går fjärde terminen på läkarutbildningen vid Göteborgs universitet. I utbildningen ingår kursen Tidig yrkeskontakt, TYK. Kursen löper över de fyra första prekliniska terminerna och innebär i korthet att studenterna cirka en dag i månaden praktiserar hos yrkesverksamma läkare i primär- och slutenvård.

Tar emot patienter två och två
Idag ska studenterna som praktiserar hos Christina Malm på Brämaregårdens vårdcentral öva på konsultationen. »Hur gör man för att få patientmötet att fungera så bra som möjligt?«, »Hur skapar man förutsättningar för god kontakt?«.
Det blir en repetition från förra terminen. Studenterna ska två och två ta emot patienter. En av de två studenterna agerar »doktor«, den andra iakttar. Patienterna har tillfrågats vid bokningen och accepterat upplägget. När studenterna genom samtal tagit upp anamnes kallar de på sin handledare och sammanfattar läget tillsammans med patienten. Därefter tar handledaren över och gör eventuella undersökningar, skriver ut läkemedel och annat som studenterna inte kan göra.
Jonas Winquist och Jeuline Cavlin ska arbeta tillsammans idag. De kommer överens om att Jonas ska börja vara doktor. Den första patienten är en kvinna i femtioårsåldern som har problem med eksem på en fot. Dessutom vill hon ha nya blodtrycksmediciner. Ungefär så kortfattad är till att börja med hennes egen berättelse. Med hjälp av de samtalsstrategier läkarstudenterna just gått igenom med Christina Malm lirkar Jonas Winquist lugnt och metodiskt fram en mer nyanserad bild av problemet.
Han vågar vara tyst. Han upprepar sådant som patienten säger. Han sammanfattar och avslutar också med att fråga om det är något annat patienten vill ha hjälp med.

Patienten nöjd med studenterna
Det framkommer under samtalet att patienten har en kronisk sjukdom och har läkarkontakt på sjukhuset för den. Dessutom visar det sig att hon redan tidigare sökt hjälp hos just Christina Malm för sina besvär med foten och då fått en salva som visserligen lindrade klådan men inte hjälpte stort mer. Beskrivningen om hur utslaget på foten utvecklats blir efterhand mycket målande.
När Jonas Winquist kollat av med patienten att han förstått hennes problem, och att det inte är något mer, då kallar han på handledaren Christina Malm. Hon lyssnar på Jonas Winquists beskrivning av läget. Patienten fyller i lite men säger att studenten har uppfattat saken precis rätt. Christina Malm tittar på foten och bestämmer sig för att skriva ut en starkare kortisonsalva.
– Du får komma tillbaka om två veckor och visa mig foten. Om det inte är bättre då skriver jag en remiss till hudläkare, säger hon.
Christina Malm passar också på att visa studenterna hur typiska patientens tånaglar är för den kroniska sjukdomen.
– De kan lätt förväxlas med svamp men går tyvärr inte att göra något åt.
Till sist frågar hon också patienten om det fungerade bra med studenterna.
– O, ja, svarar patienten som enbart har gott att säga om de två.
När patienten har gått är det dags för feedback. Christina Malm säger att det är viktigt att benämna vad man håller på med, annars är det inte helt säkert att studenterna uppfattar att de fått någon återkoppling. Hon frågar Jonas Winquist vad han är nöjd med.

Glömde fråga om oron
Jonas Winquist tyckte att patientmötet fungerade ganska bra. Tillsammans med Jeuline Cavlin återkallar han samtalets turer och hur patienten reagerade när han sa på ett visst sätt. Mest nöjd är Jonas Winquist med den inledande frågan »Varför har du kommit hit idag?«.
– Frågade du om hon var orolig? undrar Christina Malm.
Jonas Winquist resonerar en stund kring att patienten nämnt sin smärta men måste tillstå att oron var något han glömde fråga om.
– Jag gjorde ju också det felet, säger Christina Malm. Man tror ofta att man förstått vad det är patienten oror sig för, men i själva verket är det ofta något helt annat som kommer upp om man verkligen ställer frågan.
Alla de fyra läkarstudenterna är positiva till praktikdagarna inom TYK-kursen. Kursen innehåller också föreläsningar utifrån olika teman, men de är inte lika populära. Dessutom har det slumpat sig så att föreläsningarna legat strax före viktiga tentor.
– Men den praktiska delen är det som ger mest, säger Charlotte Montalvo. Det är också ett skönt avbrott. De första två åren på utbildningen är ju faktiskt lite korvstoppning annars.
Jeuline Cavlin tycker också att praktiken är viktig, inte minst om man som hon saknar tidigare erfarenheter från sjukvården.
– Man läser ju så mycket om sjukdomar och läkemedel, det är viktigt att få se människorna bakom också.
Alla är också överens om att det är spännande att träffa patienter på det sätt de har möjlighet att göra under under sin praktik. När de jämför med sina kurskamrater verkar det som om de fått träffa fler »egna« patienter än många andra. Och förutom feedbacken från handledaren så händer det att patienterna spontant ger återkoppling.
– En patient blev glad för att hon verkligen fick prata ut, säger Elisabeth Drotz Bäckström, sånt känns skönt att höra!



Allmänläkaren Christina Malm (i svart) är handledare åt läkarstudenterna (fr vä) Jeuline Cavlin, Jonas Winquist, Charlotte Montalvo och Elisabeth Drotz Bäckström.




Läkarstudenterna Jeuline Cavlin och Jonas Winquist tar emot en patient. Jonas agerar »doktor« och Jeuline iakttar. Efteråt gör de en sammanfattning tillsammans med sin handledare och patienten.