Allmänläkaren Christina Malm, som är disktiktsläkare vid Brämaregårdens vårdcentral på Hisingen i Göteborg, har arbetat med TYK-handledning (se artikeln intill) ända sedan starten 2001.
– Mitt mål är att studenterna ska känna sig trygga och glada även om de inte vill bli distriktsläkare.
Christina Malm minns sin egen tid som läkarstudent.
– Jag var rädd för att göra fel. Under min utbildning var det aldrig någon som bedömde hur jag agerade.
Därför vill hon vara tydlig i sin feedback till studenterna och understryka det positiva. Många menar att man lär sig av det man kallar konstruktiv kritik, men Christina Malm tror att negativ kritik i början av karriären är hämmande.
– Man behöver främst få veta att man duger.
När Christina Malm börjar handleda en grupp diskuterar hon alltid med studenterna hur de själva blivit bemötta i vården.
– Oftast har de ganska dåliga erfarenheter, säger hon.

En doktor som lyssnar
– När vi diskuterar hur man skulle vilja bli bemött kommer de flesta fram till att de vill ha en doktor som lyssnar och som förstår deras problem.
Lyssnandet och återkopplingen är den röda tråden i Christina Malms arbete både med studenter och patienter. Det är de viktigaste ingredienserna i den konsultationsmodell hon vill lära ut till sina studenter.
– Jag vill förmedla att man inte behöver djupa medicinska kunskaper för att få väldigt mycket information från patienten.
Hon vill ge studenterna verktyg för att kunna föra en professionell dialog med patienterna.
– Och jag vill ge patienterna det alla har rätt till: en doktor som lyssnar.
Enligt Christina Malm uppfattar patienterna ofta att TYK-studenterna kan väldigt mycket.
– Och då har de egentligen inte sagt så mycket utan mest ställt öppna frågor och lyssnat.
Studenterna i den grupp hon handleder inom TYK-kursen just nu säger att det verkar vara svårt att få distriktsläkare att ta emot studenter, deras kurskamrater hamnar ofta på vårdcentraler långt utanför Göteborg. Christina Malm säger att det kan bero på flera saker.
– Många tror att handledning är något som ska göras vid sidan om det ordinarie arbetet, som en extra börda. Men då blir det ju inte bra för någon.

Pengar till vidareutbildning
Enligt Christina Malm är det viktig att ha chefen med sig, och villkoren för handledningen nedskrivna.
– Då behöver jag aldrig ha dåligt samvete för att jag tar emot sju, åtta patienter en dag istället för tjugo.
– Och så får vi faktiskt pengar från universitetet för detta. Här får alla på vårdcentralen glädje av pengarna som till exempel kan användas för vidareutbildning. Förra året drog alla handledningar in över 100000 kronor.
Christina Malm tycker också att det är viktigt att göra lite reklam för sin specialitet.
– Att arbeta som allmänläkare är det roligaste man kan göra som doktor, säger hon.
Och hennes entusiasm tycks smittat av sig på gruppen av TYK-studenter, som medgav att ingen precis hade tyckt att vårdcentral lät särskilt spännande innan de började praktiken hos Christina Malm. Men alla verkar har svängt i den uppfattningen.
– Ja, nu är det något jag funderar på, säger läkarstudenten Charlotte Montalvo.
Men även om Christina Malms handledning skulle ge en bieffekt i form av fler distriktsläkare till primärvården – något som ju ligger i linje med målen i den Nationella handlingsplanen – tror hon inte att det går att vara handledare enbart utifrån samhällsekonomiska motiv.
– Nej, jag gör det också av egoistiska skäl, det är stimulerande för mig både yrkesmässigt och personligen. Visst blir man trött ibland, men framför allt blir man gladare!