Två av sjukhusets fyra chefläkare har slutat, båda i Solna. Den ena är Bo Ringertz. Den 1 oktober återgick han i klinisk tjänst, som reumatolog på sjukhuset.
– Jag avgick för att jag såg att besparingarna slog väldigt hårt mot Karolinska Universitetssjukhuset i sin helhet.
I våras fick Bo Ringertz allt fler samtal om brister från läkare och annan sjukhuspersonal. De kände sig trängda, pressade och oroliga för att inte klara sitt uppdrag.
– Oron hamnade i sin tur hos mig. Jag upplevde det som allt mer belastande att vara chefläkare, och jag lyckades inte få fram budskapet till sjukhusledningen. Jag kände mig marginaliserad och min situation blev ohållbar. Och när jag inte fick gehör för de stora svårigheterna att bemanna, hålla vårdplatser öppna och att säkra patientomhändertagandet under sommaren, då sa jag upp mig i juni.
Strax innan hade chefläkaren Aron Sobin sagt upp sig. Av liknande skäl. Han är nu öron-, näs- och halsläkare på sjukhuset.
– Jag är relativt arg över det som hänt. Vi har framfört synpunkter löpande hela tiden men inte fått gehör. Rollen som chefläkare är egentligen att vara medicinsk rådgivare åt direktören, och där har vi inte haft någon kanal. Ingen av chefläkarna i Solna har suttit i ledningsgruppen. Vi har haft väldigt svårt att lämna synpunkter på vårdens kvalitet och säkerhet, säger Aron Sobin.
Båda beskriver sparåtgärderna som pågått i drygt ett och ett halvt år som ensidigt fokuserade på antal vårdplatser och bemanning – inte på patienter, risker och vårdprocesser.
Antalet vårdplatser har minskat med 80, de flesta i Solna. Det har ökat omsättningen på patienter, vilket många upplevt har gått ut över kvaliteten. Samarbetet mellan klinikerna har också minskat; när situationen blir pressad sluter man sig, berättar Aron Sobin. Han menar att det visst finns möjligheter att göra vården mer kostnadseffektiv men att man då måste se över hela organisationen och arbetets innehåll. Det är till exempel viktigt att stödprocesser fungerar. Ett aktuellt problem är förlängda utrednings- och vårdtider på grund av otillräcklig röntgenkapacitet.
Bo Ringertz pekar på arbete med vårdrelaterade infektioner som ett sätt att effektivisera genom direkt patientarbete, ökad kvalitet och bättre omvårdnad.
– Vi har diskuterat detta i flera år, men sjukhusledningen har inte beaktat det utan ensidigt reducerat bemanning och vårdplatser, säger Bo Ringertz.
Han hoppas att hans avgång kan få sjukhusledningen att sätta mer fokus på patientsäkerhetsarbetet, strävan efter färre komplikationer, tydliga riktlinjer för läkemedelshantering, en rimlig bemanningssituation i hårt trängda verksamheter, medarbetarnas inflytande och mötet med den enskilde patienten.
Fortfarande lika orolig
Något som dock har blivit bättre i Solna sedan sommaren är det akuta omhändertagandet, påpekar Ringertz. Akutflödena styrs mer till sjukhusen Danderyd och S:t Göran samtidigt som Solna fått fler akutvårdsplatser, viket minskat antalet så kallade satellitpatienter. Bortsett från detta är han lika orolig.
– Jag känner väldigt stor oro med tanke på de stora besparingar som väntar. Jag förstår inte hur man ska klara dem med bibehållen vårdkvalitet. Fortfarande finns stora svårigheter att åstadkomma en effektiv vårdapparat. Det är så många andra verksamheter som måste spara ytterligare. Och den yttersta orsaken är landstingets krav på kostnadsreduktion för sjukhuset.
