– Vad gör alla sjuka hela dagarna?
Den frågan ställde Leif Westerlind, sakkunnig på socialförsäkringsenheten på Socialdepartementet. Han svarade själv:
– De flesta gör någonting. Varför går det inte att omvandla den aktiviteten till något man kan göra på sin arbetsplats istället? Det måste bli en bättre kommunikation mellan arbetsgivarana och medicinen. På intygen borde det stå vad patienterna kan göra istället.
Björn Hammar från branschorganisationen Teknikföretagen och Lars Bohlin från Föreningen svensk företagshälsovård saknade åtgärdsförslag som rörde arbetsgivarna. Och precis som Leif Westerlind efterlyste de och andra en mer aktiv dialog mellan läkarna och arbetsgivarna. Flera ansåg också att företagshälsovården kanske främst är arbetsgivarens verktyg och alltså inte det stöd till patienten som Läkarförbundet uttrycker i sitt program.
Enligt professorn i sociologi vid Lunds universitet, Antoinette Hetzler skulle en obligatoriskt företagshälsovård i det närmaste ha en kontraproduktiv effekt.
– Företagsläkarna är de som förtidspensionerar i störst utsträckning, sa hon.
Antoinette Hetzler har i en undersökning som omfattade 4000 ärenden sett att företagshälsovården är den sjukskrivningsinstans som, tillsammans med privatläkarna, sjukskriver för längst perioder. Deras patienter blev dessutom förtidspensionerade i högre grad än patienter som behandlandes av läkare i offentliga sektorn.
Sven-Erik Skoogh, utredare på Legitimerade sjukgymnasters förbund, såg att det kunde finnas förlorare på Läkarförbundets förslag.
– Vad händer med barn och gamla om man läkarna börjar prioritera sjukskrivningsprocessen och gå på avstämningsmöten. Tillgängligheten kommer att bli avsevärt sämre om några få får detta kvalificerade omhändertagande.