Landstingspolitikerna måste agera och tillskjuta de pengar som behövs för en säker vård av hög kvalitet. Det kräver Stockholms läns läkarförening efter chefläkarnas avgång och Socialstyrelsens kritik. Läkarna på Karolinska har länge ifrågasatt sjukhusets sparkrav, se till exempel LT nr 17/2005.
Men den senaste veckans turbulens kring Karolinska Universitetssjukhuset ändrar ingenting. Sparkraven ligger fast för nästa år.
– Vi tar seriöst på alla nya saker som händer i sjukvården, men det är inget som pekar på att vi är på väg åt fel håll, säger Anders Lönnberg, ordförande i Stockholms läns landstings ägarutskott.
Karolinska Universitetssjukhusets ledning har aldrig nämnt att man inte skulle klara planen, säger han. Inte heller har chefläkarna varslat landstingsledningen om att patientsäkerheten skulle vara i fara. Han tycker skälet till att de hoppar av verkar oklart, eftersom besparingsplanerna var kända när de tog jobbet.
Att det skulle saknas en övergripande riskanalys kallar han för »byråkratiskt tjafs«.
– Det går inte att göra en total riskanalys. Det får varje verksamhet göra.
Däremot beskriver han den strukturutredning som ligger till grund för den framtida Stockholmssjukvården och sjukhussammanslagningen för »det bästa underlag jag någonsin sett«. Varje specialitet gicks igenom.
– Konsekvenserna för hela länet var själva utgångspunkten. För första gången utgick vi inte från förra årets budget utan från behov och tillgång i hela landstinget, för att höja patientsäkerheten. Det normala är att man gör upp budgeten på marginalen utifrån föregående år, sjukhus för sjukhus, varje budget för sig. Herregud, landstinget hade ju underskott. Alternativet hade varit att slå igen ett helt sjukhus.
I nästa års budget kan Karolinska få ett tillskott, men det ska inte relateras till problem i samband med sammanslagningen.
Omstruktureringen mellan högspecialiserad vård, specialiserad vård och närsjukvård måste fortsätta som planerat. Däremot måste vi ta hänsyn till exempel till om cancerfrekvensen ökar eller om nya metoder ska introduceras i vården. Jag är glad att vi nu har råd att tillfredsställa fler behov när vi för tre år sedan bara kunde prata om nedskärningar.
Publicerad:
Läkartidningen 41/2005
Lakartidningen.se