– Eftersom detta omvandlas till narkotika i kroppen borde det rimligen vara narkotikaklassat, säger Gunnar Hermansson, kriminalinspektör på Rikskriminalpolisens narkotikarotel.
Apropå regeringens och Folkhälsoinstitutets argument att substanserna behövs i industrin säger han:
– Jag förstår vad de säger. Vi har inte samma uppfattning.
Att substanserna nu blivit klassade enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor innebär att det krävs tillstånd för att hantera dem. Det är en liten bit på vägen, men lagen har inte någon större hindrande effekt vad gäller missbruk, anser Gunnar Hermansson.
För det första på grund av det relativt låga straffet.
– Straffet är försumbart. Det blir böter eller ett kortare fängelsestraff. Maxstraffet för innehav är ett års fängelse.
Han jämför med ett par liters innehav av det narkotikaklassade GHB. Det betecknas som grovt narkotikabrott. Straffskalan för grovt narkotikabrott är fängelse i mellan två och tio år.

Hävdar att de druckit GBL
För det andra är det med den nya regleringen förbjudet att hantera och inneha GBL och butandiol, men det är fortfarande inte förbjudet att konsumera det. Det betyder att det är tillåtet att ha GHB i kroppen om det orsakats av GBL eller butandiol. Att konsumera GHB är däremot förbjudet eftersom det är narkotika. Personer med GHB i kroppen kan därför fortfarande med framgång hävda att de druckit GBL.
– Det säger alla som druckit GHB också, eftersom det är svårt att motbevisa om vi inte beslagtagit något som kan kopplas till personen.
En fördel med den nya regleringen, anser Gunnar Hermansson, är dock att polisen nu får förverka GBL och butandiol som tagits i beslag. Tidigare var polisen tvungen att lämna tillbaka sådana flaskor när det visade sig vad de innehöll.
– Nu slipper vi det. Det är den stora skillnaden.
Thomas Cederquist är en av författarna till artikeln på sid 3294. Han är säkerhets- och personaldirektör på ett företag i Göteborg men var tidigare chef för kriminalpolisen i Härryda och Mölndal.
För ett år sedan väckte han stor uppmärksamhet i medierna när han i Göteborgs-Posten berättade om sin frustration över att tull och polis var skyldig lämna tillbaka beslagtagen GBL och butandiol till missbrukande ungdomar. »Måste vi poliser begå tjänstefel för att få till stånd en lagändring?«, var frågan han ställde.
– Jag fick hota med att begå tjänstefel. Som polis har man synpunkter på att det tar sån tid att få ett preparat klassat och under tiden dör ungdomar. Jag ifrågasatte att jag skulle behöva ta det moraliska ansvaret.

»Seg process«
Thomas Cederquist vet inte om hans utspel var den utlösande faktorn som fick regeringen att klassa de två ämnena som hälsofarliga. Han är bara en av många inom Svenska Narkotikapolisföreningen som aktivt verkat för en kriminalisering.
– Huvudproblemet är att processen är alldeles för seg. I Norge har man en lagstiftning som gör att man på ett mycket enklare sätt kan klassa nya preparat.
GHB-missbruket i Sverige startade 1994. Sex år senare, år 2000, blev GHB klassat som narkotika.
Missbruket med GBL och butandiol har varit störst i Västsverige och Thomas Cederquist tror att det kan ha bidragit till att regeringen inte narkotikaklassat det.
– Hade det varit ungdomar på Lidingö som dött kanske man hade haft en annan uppfattning. Nu var det ungar i Härryda och Mölndal. Det kanske är för långt från Stockholm.


För ett år sedan gick Thomas Cederquist ut i medierna och hotade med att begå tjänstefel. Om det var den utlösande faktorn som fick regeringen att kriminalisera GBL och butandiol så var det värt det, tycker han.