Barnläkaren Leif Elinder, som kanske är mest känd för att tillsammans med sociologen Eva Kärfve begärt ut Christopher Gillbergs forskningsmaterial om ADHD/Damp, arbetar sedan ett par år tillbaka halvtid som försäkringsläkare i Uppsala. Men Försäkringskassan är inte nöjd med Leif Elinders insatser och vill nu säga upp honom på grund av personliga skäl.
– Vi vill att våra försäkrade ska få en så rättssäker och rimlig bedömning som möjligt och inte bedömas fel åt vare sig det ena eller andra hållet, säger Eva Maria Magnusson, direktör för Försäkringskassan Uppland.
Mycket mer vill hon inte säga utan hänvisar till den anmälan Länskontoret i Uppsala gjort till Försäkringskassans centrala personalansvarsnämnd i avsikt att få Leif Elinder uppsagd. Där står att Leif Elinders bedömningar inte är sakliga, att de ställer omotiverat höga krav på objektiva fynd vid vissa diagnoser samt saknar förankring i vetenskapligt beprövad erfarenhet, i lagen om allmän försäkring och i Försäkringskassans gällande metodstöd för försäkringsläkare. Dessutom hävdar Försäkringskassan att sjukskrivande läkare i länet inte har tillräckligt förtroende för honom.
Leif Elinder själv säger att det hela började med att han skrev en debattartikel med rubriken »Obehag är ingen sjukdom« i Svenska Dagbladet förra året. I artikeln framför Leif Elinder sina åsikter att sjukersättning ska grunda sig på de objektiva tecken som läkaren påträffar vid undersökning och som i sin tur talar för en nedsättning av arbetsförmågan. Han menar att subjektiva symtomdiagnoser som bygger på patientens beskrivning av till exempel trötthet, yrsel eller koncentrationssvårigheter »saknar vetenskapligt stöd för en sjuklig process« och inte ger någon objektiv vägledning vid bedömning av arbetsförmåga eller prognos.
– Jag har fått en reprimand för den artikeln, det var så det startade, säger Leif Elinder.
Leif Elinder, som inte är medlem i Läkarförbundet utan i Lärarförbundet, vill i övrigt inte ge några kommentarer alls till ärendet eftersom facket rått honom att inte uttala sig.
Publicerad:
Läkartidningen 50/2005
Lakartidningen.se