Det är slutsatser som Kvinnliga Läkares förening (KLF) drar utifrån en undersökning som de själva presenterade i förra veckan. KLF har precis som 2001 och 2002 begärt ut jämställdhetsplaner från sjukhus och sjukvårdsorganisationer i hela Sverige och säger att situationen är ännu sämre nu än då.
–Omorganisationer med sammanslagningar och splittringar är ett problem, säger Ingela Heiman, ordförande i KLF.
Upprättande av planer verkar också hänga på om rätt person finns på rätt plats. Slutar en nyckelperson riskerar sjukhuset att bli utan jämställdhetsplan. Ingela Heiman säger att det förekom att sjukhusledningen inte ens visste vem som hade ansvaret för jämställdhetsplanen.
Skaraborgs sjukhus i Skövde var det sjukhus som fick bäst resultat enligt den skala som KLF upprättat i enlighet med Jämställdhetsombudsmannens kriterier för vad som ska ingå i en jämställdhetsplan.
Ingela Heiman säger också att alla de som inte har någon jämställdhetsplan anser att de har giltiga skäl att avstå från sin lagstadgade skyldighet.
– Men det är en väldigt tandlös lag! Det händer ju inget om man inte gör någon jämställdhetsplan.
KLF skriver också i sitt pressmeddelande att föreningen önskar att sjukvårdens arbetsgivare lade ner lika mycket energi på att följa Jämställdhetslagen som att följa Biobankslagen.