Henry Kranzler är professor i psykiatri vid University of Connecticut School of Medicine i USA. I över 20 år har han arbetat kliniskt men ägnar sig nu åt forskning och utbildning. Vid årets medicinska riksstämma var han inbjuden gästföreläsare.
Henry Kranzler menar att gapet mellan vad som är möjligt att behandla farmakologiskt och hur behandlingen ser ut i praktiken fortfarande är alltför stort. Det är 200 gånger vanligare att antidepressiva läkemedel förskrivs mot depression, än att läkemedel mot alkoholberoende förskrivs, trots att det finns klara belägg för att vissa av dessa minskar risken för återfall. Samtidigt är alkoholberoende nästan lika vanligt som depressioner, enligt Kranzler.
Låg förskrivning
I USA är uppskattningsvis 3,8 procent av den vuxna befolkningen beroende av alkohol. Det innebär omkring 7,6 miljoner individer. Antalet förskrivningar av de två vanligaste läkemedlen i USA mot alkoholberoende, disulfiram och naltrexon, är drygt 200000 per år och läkemedel. Anledningen till den förhållandevis låga förskrivningen är till stor del de attityder som finns hos både läkare och patienter, visar studier som Henry Kranzler själv genomfört.
– Det finns en uppfattning bland många läkare att man inte ska behandla en typ av drogberoende med en annan sorts drog. Dessutom anser många, visar våra studier, att läkare inte betecknar läkemedel mot alkoholberoende lika säkra som exempelvis SSRI-preparat mot depression, sade Henry Kranzler.
– Men våra studier visar samtidigt att läkare med specialistkompetens på området förskriver läkemedel mot alkoholberoende tre gånger så ofta som andra läkare. Det finns önskemål generellt bland läkare om att få mer utbildning om dessa läkemedel. Många läkare i USA har inte ens hört talas om exempelvis naltrexon, ett medel som reducerar belöningseffekten av alkohol, och så ser säkert situationen ut här i Sverige också.
Okunskap även hos patienter
Även bland patienter är okunskapen stor om vilka möjligheter det finns att behandla alkoholberoende med läkemedel. Andra »barriärer« i patientgruppen är, enligt Henry Kranzler, rädslan för biverkningar och läkemedelskostnaden. Dessutom anser även många patienter att man inte bör behandla ett drogberoende med andra »droger«.
Henry Kranzler gör gärna jämförelser med SSRI-preparaten för behandling mot depressioner, och hur dessa genom intensiv marknadsföring fått så stort genomslag inom hälso- och sjukvården. Flera av de läkemedel som finns för behandling av alkoholberoende är gamla och patenten har gått ut. Därför marknadsförs dessa inte. Antabus (disulfiram) kom redan 1949.
