En norsk studie från 2005 visar att läkare har högre självmordsfrekvens än andra högutbildade och än övriga befolkningen (Hem et al 2005), det gäller såväl kvinnliga som manliga läkare. Undersökningen utgår från åren 1960 till 2000 och den högre självmordsfrekvensen bland läkare kan ses under alla decennier.
Bo Runeson, docent i psykiatri och suicidologi på St Görans sjukhus i Stockholm, säger att arbetsförhållandena för läkare i Norge och Sverige säkert är ganska lika. Men han tycker ändå inte att man kan överföra siffrorna om självmord bland norska läkare till att gälla även svenska.
– Det finns inga studier på hur det ser ut för svenska läkare idag, säger Bo Runeson.

Men ytterligare norska studier, brittiska, nordamerikanska och finska drar alla samma slutsats: Läkare tar i större utsträckning livet av sig än andra grupper. Flera studier reflekterar också över att självmordsförsök däremot verkar vara mindre frekvent bland läkare. En brittisk studie av självmordsmetoder bland läkare (Hawton et al 2000) har funnit att förgiftning med läkemedel är en betydligt vanligare självmordsmetod bland läkare än bland andra. Författarna resonerar kring det faktum att läkare har tillgång till, och kunskap om, vilka läkemedel som kan vara dödliga och i vilka doser. Kanske kan det också förklara att andelen ofullbordade självmord alltså är lägre bland läkare.
Den svenska stora studie av läkares självmordstal som publicerades i mitten på 1980-talet (Arnetz et al 1987) kom fram till att självmordsfrekvensen bland framför allt kvinnliga läkare var kraftigt förhöjd i förhållande till övriga befolkningen och i förhållande till andra akademiker. Den utgår emellertid från förhållanden på 1960-talet och mycket har ändrats sedan dess. Bland annat har andelen kvinnor i läkarkåren ökat kraftigt.

Trots bristen på svenska färska studier om läkares självmordsmönster anser Bo Runeson att det finns anledning till oro.
– Vi vet att det finns en ökad psykisk ohälsa i kåren och misstänker att det finns obehandlade depressioner, då det är känt att läkare drar sig för att söka hjälp. •