– Jag ser absolut en framtid med robotkirurgi, säger Ali Khatami, nyss hemkommen från en robotstudieresa i USA där numera 30 procent av alla prostataoperationer sker med robot.
– I USA ser man en risk i att små sjukhus med 20–30 patienter om året börjar operera med robot. Inte bara för att det blir ekonomiskt ohållbart, utan främst för att det är svårt att bibehålla kunnandet med ett litet patientunderlag.
Det finns flera studier som visar att stora centrum där ett fåtal läkare utför många liknande operationer får bättre siffror. Det är med andra ord viktigare vem som utför operationen än vilken teknik som används. Våra data i kvalitetsregister från öppen kirurgi är jämförbara med Stockholms.
Utan tvekan ser han fördelarna med tio gångers förstoring i robotkameran, till skillnad mot luppglaset som förstorar 2,5–4 gånger.
– Förstoringen blir ännu viktigare när tekniken att färglägga olika strukturer på levande vävnad är färdigutvecklad om några år, förklarar han.
En eventuell nackdel med roboten är, enligt Ali Khatami, att den taktila känslan går förlorad, vilket kan kompenseras med tio gångers förstoring.
Urologkliniken i Göteborg arbetar nu intensivt för att kunna investera i en egen robot.
– Att roboten ger mindre blödning och färre vårddygn, kan man slå fast utan vidare studier. Om man i detalj vill jämföra robotassisterad kirurgi med öppenkirurgi med hänsyn till konvalescens och biverkningspanoramat måste det till en vetenskaplig studie, säger Ali Khatami som också forskar om prostatacancer.
På den punkten får han medhåll av överläkare Ove Gustafsson vid urologkliniken på Karolinska Universitetsjukhuset i Huddinge. Han har under många år utfört radikal prostatektomi med konventionell titthålskirurgi. Nyligen har han bestämt sig för att övergå till robotkirurgi vid sjukhuset i Solna. För andra ingrepp, till exempel i njuren, ser han inget direkt skäl till att byta teknik.
– Roboten är särskilt lämpad för att operera där det är trångt, som i lilla bäckenet. Förstoringen och den tredimensionella bilden gör det lättare att bedöma avstånd och sy inne i kroppen. Det ledade instrumentet ger samtidigt en otroligt fin rörlighet, säger han.
Ove Gustafsson saknar däremot möjligheten att känna med fingrarna – en nöt som robottillverkarna dock är på gång att knäcka.
– En viktig sak med roboten är den ergonomiska fördelen för kirurgen. Att den som opererar slipper stå i påfrestande ställningar ligger också i patientens intresse, framhåller han.
– Har man tillgång till robot förstår jag inte varför man skulle välja konventionell lapraskopi. Men vi har många kirurger som är skickliga på den metoden och som arbetar vid mindre sjukhus. Där finns det ingen anledning att byta.
