Läkartidningen inleder nu sin valbevakning med en genomgång av skillnader och likheter i de olika partiernas sjukvårdspolitik. Först ut är den borgerliga alliansen, därefter Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterparitet och Miljöpartiet. Även mindre partier kommer att genomgås utifrån sjukvårdspolitiska aspekter.

Ja tack, säger Maria Larsson (kd) både till maktskifte och till tanken på att hon skulle bli nästa sjukvårdsminister.
Maria Larsson är ordförande i den borgerliga alliansens arbetsgrupp för välfärd som hanterar frågor om bland annat sjukvårdspolitik. Hon säger att den förändring som skulle märkas tydligast och snabbast i sjukvården om Sverige fick en borgerlig regering är mångfalden.
– Vi vill likställa privat, idéburen och ideell vård med den offentligt drivna vården, säger Maria Larsson.
– Många skulle kunna driva egna verksamheter och vi välkomnar avknoppning.
För att undvika monopolliknade situationer där ett stort vårdföretag tar över till exempel all primärvård i ett län vill den borgerliga alliansen utveckla ett avknoppningsstöd för att förbereda ett övertagande under rimliga ekonomiska förhållanden. Dessutom menar Maria Larsson att Lagen om offentlig upphandling, LOU, inte fungerar särskilt bra för upphandlingar av tjänster.
– Vi vill ha en översyn av LOU, antingen för att omforma den eller för att skapa ytterligare en lag som passar bättre för ändamålet.
– Det finns också en valhänthet hos politikerna, både i att specificera kraven och i att bedöma underlagen.
Socialdemokratiska vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson vill gå så långt som att slopa kravet på upphandling när det gäller äldreomsorg. Hon har också tillsatt en utredning för att se hur LOU går ihop med Hälso- och sjukvårdslagen.
Maria Larsson säger att ett av problemen med LOU är svårigheten med att förlänga avtal som fungerar väl.
Men Ylva Johansson säger att en grundtanke med entreprenörer ändå är att man ska kunna pröva olika.

Maria Larsson är missnöjd med hur den svenska sjukvården fungerar, inte minst primärvården.
– Det är väldigt olika förutsättningar för att komma i beröring med vårdcentralen beroende på om man har läkarbrist eller inte. Det är olika mellan landstingen och inom landstingen.
Maria Larsson säger att det naturliga måste vara att i första hand vända sig till primärvården vid sjukdom. Ett känt faktum är att många trots det väljer sjukhusens akutmottagningar även för åkommor som egentligen inte behöver den sortens vårdinsatser.

I Kalmar har man arbetat med dem som återkommande sökt akutvård och erbjudit grundliga utredningar och därefter kopplat ihop patienterna med en läkare i primärvården. Maria Larsson tycker att det är ett utmärkt exempel på en konstruktiv lösning på ett problem som är kostsamt mätt både i ekonomiska termer och i personligt lidande och frustration. Men hon är bekymrad över att inget annat landsting har tagit vara på det goda exemplet. Det tror hon beror på att Kalmar är ett av få helt borgerligt styrda landsting (ett av tre, red anmärkning).
– Det finns en politisk motsättning i att ta upp goda idéer från landsting som styrs med en annan majoritet.
Den borgerliga alliansen anser att landstingen måste inrätta fler ST-tjänster och även försöka locka andra redan färdiga specialister till primärvården.
– Sjuttio procent av de svenska läkarna finns i sjukhusvården, alldeles för få i primärvården.
Maria Larsson säger att de som jobbar inom vården måste få möjlighet att bygga upp sina drömmar, allmänläkarnas status måste också uppvärderas, bland annat genom att man ger dem en bra lön och rimliga möjligheter till forskning.
– Jag hoppas ju på många borgerligt styrda landsting efter valet som kan iscensätta det.
Maria Larsson vill också satsa mer på patientnära forskning, till exempel frågor om bemötande, något som skulle passa att kombinera med tjänstgöring i primärvården. Den borgerliga alliansen vill generellt satsa mer pengar på forskning.
– Forskningen ska totalt få två miljarder mer.
Hur mycket av det som ska gå till medicinsk forskning vet inte Maria Larsson, men hon säger att det är viktigt att behålla spjutspetskompetensen.

Några andra specifika ekonomiska utfästelser för hälso- och sjukvården vill Maria Larsson inte heller komma med, mer än att hon anser att det behövs förstärkning till psykiatrin och äldrevården. Maria Larsson tycker inte heller att man generellt kan säga att en viss andel av BNP ska gå till hälso- och sjukvård.
– Vi vet ju inte hur resurserna används idag. Miljarderna som pumpades in för några år sedan, vart försvann de?
Läkarbristen ska enligt den borgerliga alliansen avhjälpas både med arbetskraftsinvandring och med fler platser på läkarutbildningen, men Maria Larsson säger också att bristen beror på förutsättningarna att delta aktivt i arbetslivet.
– Åldern är ett ganska dåligt mått på kvalitet. Vi vill att alla arbetstagare ska kunna arbeta till 72 års ålder.

Det ska enligt Maria Larsson också gälla för de privatläkare som har rätt till offentlig ersättning. Dessutom vill den borgerliga alliansen återinföra ersättningsetablering.
– Det fungerar ofta som en mentorssituation. Det är ett jättebekymmer om man inte kan plocka in någon ny, yngre, i verksamheten som sedan kan ta över.
Ett annat sätt att nyttja befintliga läkarresurser mer effektivt vore enligt Maria Larsson att ha en generösare syn på bisysslor.
– Vi välkomnar vårdgivare som är beredda att göra extra arbetsinsatser för att beta av köer.
– Det blir absurt annars om det står utrustning och lokaler tomma och läkare som vill gå in och jobba på sin lediga tid. Det finns för mycket lagar som hämmar vårdmöjligheterna!


»Det finns en politisk motsättning mot att ta upp goda idéer från landsting som styrs med en annan majoritet«, säger Maria Larsson, ordförande i den borgerliga alliansens arbetsgrupp för välfärd som hanterar frågor om bland annat sjukvårdspolitik. Foto: Johan Främst/IBL