Risken att ett barn föds med Downs syndrom är fyra gånger högre, om pappan är över 50 år jämfört med om pappan är 20–29 år. Det visar en ny epidemiologisk studie som innefattar drygt 70 000 danska par (se artikel intill), vilket är den största studie i sitt slag någonsin. Riskökningen är 30–40 procent redan efter det att mannen passerat 40 år, enligt studien. Även risken för missbildade extremiteter ökar på motsvarande sätt med pappans stigande ålder. Resultaten bekräftar de resultat som vissa tidigare studier visat, vilka även har pekat på andra samband mellan pappans ålder och sjukdomsutveckling eller andra negativa effekter hos barnet, bland annat schizofreni (BMJ 2004;329:1070) och för sen fosterdöd (Am J Epidemiol 2004: 160; 1214–22).
En teori som forskare själva för fram är att DNA i mannens spermier till följd av många års spermatogenes, nybildning av spermier, genomgår allt fler spontana mutationer. Samtidigt försämras med tiden de inbyggda reparationsmekanismerna av DNA.
I bland annat Storbritannien väckte den nya studien med danska par oro bland många fertilitetsexperter. Den brittiska regeringen har nyligen ändrat i lagen om spermadonatorers rätt till anonymitet, och sedan den togs bort finns det tecken på att donatorerna har blivit allt äldre. Samtidigt har British Andrology Society en övre rekommenderad åldersgräns för att få donera sperma på 40 år. Motsvarande rekommendation har kommit från American Society for Reproductive Medicine.
I Sverige finns ingen övre åldersgräns för spermadonatorer, som grundar sig på eventuella medicinska överrisker med äldre donatorer. Däremot finns det åldersgränser som grundar sig på barnens rätt att vid mogen ålder få veta vem som är den biologiska pappan och på målsättningen att pappan då fortfarande ska leva. Vid exempelvis avdelningen för reproduktionsmedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset är den övre åldersgränsen på donatorer 45 år. Vid Karolinska Universitetssjukhuset är den 55 år.
Trots att vissa studier pekar på ökade risker i samband med ökad ålder hos mannen finns det inga planer på att sänka åldersgränsen på spermadonatorer i Sverige.
– Även om det nu finns en viss risk för att kvaliteten försämras med stigande ålder, så är risken så liten att den inte är kliniskt relevant. Vår åldersgräns bygger på Socialstyrelsens rekommendationer rörande assisterad befruktning, säger professor Gabriel Fried vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Universitetssjukhuset.
– I exempelvis den danska studien handlar det om ett antal fall som brutits ner i ett stort antal typer av missbildningar. När dessa sedan kopplats till olika åldersgrupper blir talen i vissa fall så små att sambanden måste anses vara mycket svaga. Det är som natt och dag att jämföra riskökningen till följd av ökad ålder bland kvinnor med den bland män.
Även Ann Thurin-Kjellberg, läkare på avdelningen för reproduktionsmedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och där ansvarig för donationsverksamheten, menar att dagens dokumentation om eventuella överrisker till följd av mannens ålder är otillräcklig.
– Det är oerhört svårt att genomföra den här typen av studier eftersom det finns så många felkällor. Dessutom är exempelvis sen fosterdöd mycket ovanligt och det krävs därför mycket stora studier, säger Ann Thurin-Kjellberg.
– Hade det funnits stora risker till följd av hög ålder hos mannen tror jag att dessa hade visat sig tydligare än vad de nu gör. Förmodligen finns det en naturlig biologisk selektion som helt enkelt gör att dåliga spermier inte lyckas befrukta ägget.
Aleksander Giwercman, adjungerad professor och chef för fertilitetscentrum på Universitetssjukhuset i Malmö, har själv gjort kvalitetsstudier av mannens sperma och jämfört bland annat svenska män med danska. Han menar att åldern bör vara en riskfaktor för uppkomsten av DNA-mutationer och andra förändringar i spermier som kan innebära risker.
– Vi vet att det är en åldersrelaterad ökning i antalet spermier med brott på DNA-strängen. Men vilken klinisk betydelse har det? Det handlar trots allt om små riskökningar, och det krävs så stora studier som den danska med 70 000 par för att man överhuvudtaget ska kunna se ett samband med en ökning av antal missbildningar. Jag tycker inte att det vi vet idag föranleder några ändrade åldersgränser eller att man inför någon form av screening av spermier, säger Aleksander Giwercman.
Att det med jämna mellanrum publiceras nya studier om sambanden mellan hög ålder hos mannen och risken för missbildningar hos barnet är biologiskt intressant, menar Aleksander Giwercman.
– Men det ger inte omedelbart anledning till att ändra de kliniska rutinerna. Det finns också en hel del studier där man inte hittat något samband, men det är ju lättare att få resultat som visar samband publicerade än resultat som inte gör det. Jag tycker de studier som visar på samband är intressanta för att skapa en debatt i frågan, men de känns inte kliniskt relevanta, säger Aleksander Giwercman.
De kvinnor som får donerad sperma får inte veta åldern på donatorn. Informationen till mottagare begränsar sig till att givaren är frisk och inte har några ärftliga sjukdomar. Finns det önskemål om att välja donator utifrån utseende på mannen hos mottagarparet, tar man hänsyn till donatorns ögonfärg, hudfärg, hårfärg och i viss mån kroppslängd.
Men mottagaren bör också informeras om den riskökning som ökad ålder kan innebära, och i konsekvens med det även ges möjlighet att välja bort donator. Det menar Ulrik Kvist, androlog och verksam på Andrologiskt centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset.
– Att välja ursprung på sitt barn är en fråga som rymmer mycket mer än vad sjukvårdens kompetens räcker till. Anonymiteten skapar ett hemlighetsmakeri och rädslor, och jag tycker inte att donatorn ska vara anonym överhuvudtaget, säger Ulrik Kvist.
Men även Ulrik Kvist tror att den medicinska risken till följd av ökad ålder på pappan bara är marginell för det enskilda paret, då det handlar om assisterad befruktning.
– Totalt handlar det bara om ett 100-tal kvinnor per år som i Sverige får donerad sperma. En större fråga är att mannens genomsnittsålder för när han skaffar första barnet har ökat från 29 till 32 år. Utslaget på hela populationen kan det ge en betydande riskökning av sjuklighet till följd av de kromosomskador i spermier som följer av ökad ålder, säger Ulrik Kvist.
– Men kunskapen om vad som styr kvaliteten på spermier är fortfarande otillräcklig, exempelvis hur nedfrysning av donerad sperma påverkar kvaliteten. Det finns ju djurförsök som visat att nedfrysning kan skada kromosomerna.
De kvalitetskriterier som idag används är spermiers rörlighet, antalet spermier samt att de tål nedfrysning. Dessutom testas spermier för olika infektionssjukdomar, bland annat för samtliga hepatitgrupper och HIV.
I Sverige ligger det normala åldersspannet bland spermadonatorer på 25–35 år. Vid enstaka fall är donatorn över 40 år. Tillgången på donatorer är för närvarande relativt god. Kötiden vid exempelvis Karolinska Universitetssjukhuset för att få donerad sperma är cirka ett år. Ännu har man inte sett någon negativ effekt gällande tillgången på donatorer, eller på kötiden, efter det att den nya lagen om att även lesbiska par ska ha rätt att få behandling trädde i kraft den 1 juli 2005. Den kan komma att innebära en ökad efterfrågan på donatorer.
