– Reglerna är gjorda med tanke på att vi ska återvända till våra hemländer. De flesta gör också så. Men några av oss har blivit kvar, till exempel för att vi har bildat familj. Dessutom har sjukhusen behov av våra tjänster på grund av läkarbristen.
Det säger Salem Ould Zein, som kommer från Mauretanien, men har bott i Frankrike sedan på 1990-talet. Han kom hit för att bli lungspecialist efter grundutbildningen i hemlandet. Vid praktikens slut blev han genast erbjuden jobb på ett Parissjukhus. Men liksom tusentals andra läkare födda utanför EU är hans läkarstatus inte fullt erkänd. Han kan varken arbeta privat eller få en tjänst på ett offentligt sjukhus, trots att han utför samma arbetsuppgifter som sina kolleger. Istället får han tidsbegränsade kontrakt och måste nöja sig med en lön som ligger 40–50 procent under arbetskamraternas.
– Jag är handledare för AT-läkare. Det är lite märkligt att veta att de om några år kan komma tillbaka, få fast tjänst och mer betalt än jag.
Salem Ould Zein är vice ordförande i fackförbundet SNPADHUE, som kräver högre status för de läkare som har sin grundutbildning i utomeuropeiska länder. Förbundets främsta krav är att myndigheterna öppnar fler vägar för att få en utländsk läkarlegitimation accepterad. Idag måste man gå igenom ett särskilt prov om man har en grundutbildning från ett utomeuropeiskt land. Men enligt SNPADHUE är platserna få och provet utformat på ett sätt som missgynnar dem som har lång arbetslivserfarenhet.
Förbundets ordförande Talal Annani säger att han ser mycket positivt på den ökade rörligheten för läkare mellan EU-länderna.
– Men det känns onekligen lite märkligt att vi som har arbetat här i åratal och behärskar språket väl samtidigt behandlas som andra klassens läkare.
Publicerad:
Läkartidningen 05/2006
Lakartidningen.se