Guineamasken, en infektionssjukdom som drabbat miljoner människor i Afrika och Asien är på väg att bli den andra sjukdomen i mänsklighetens historia att utrotas efter smittkoppor, och den allra första sjukdom någonsin att utrotas utan vaccin. Det var världshälsoorganisationen WHO som i slutet av 1980-talet satte som mål att sjukdomen skulle utrotas, och idag är man nära målet. Västafrikanska Ghana är det land som idag har flest smittade kvar.
– Vårt dagliga liv här i byn har förändrats dramatiskt. Att folk nu är fria från Guineamasken betyder att de kan sköta sina dagliga sysslor utan problem, säger Sumayafi Chipura i byn Ganbuga i norra Ghana.
Hon är en av de många volontärer som arbetar med att utrota Guineamasken. Trots att hon inte kan läsa och skriva så reser hon runt i byarna och samlar information om misstänkta smittade eller berättar för befolkningen om hur de kan skydda sig från att infekteras.
Dracunculiasis, eller Guineamaskinfektion, är en synnerligen otrevlig åkomma. Dracunculus medinensis är en rundmask (nematod) som lever i människokroppen och blir en meter lång innan den bryter igenom huden för att släppa ifrån sig sina larver. Även om den i sig inte är dödlig så är det en mycket plågsam åkomma som tidigare lamslagit hela samhällen i Afrika och Asien.
Det är framförallt genom sekundära infektioner via öppningen där masken tränger ut ur kroppen som bärarna blir sjuka. Masken orsakar också ofta överkänslighetsreaktioner. Själva extraheringen av masken, som tradionellt sker genom att den långsamt lindas upp runt en pinne och dras ut centimeter för centimeter, kan ta månader. Då masken i samband med den här processen ibland går av och kryper tillbaka in i kroppen så dör den och förkalkas och kan orsaka att kroppsdelen förlamas.
Men genom ett mycket framgångsrikt globalt utrotningsprojekt som leds av amerikanska The Carter Center är nu masken på utdöende. Det finns inget vaccin och ingen medicin mot maskinfektionen, utan det är framförallt genom massiv information och distribuering av enkla vattenfilter som sjukdomen är på väg att utrotas.
I Asien är masken idag borta och i Afrika återstår endast omkring 12000 fall, varav det stora flertalet i Ghana och Sudan. Då utrotningskampanjen inleddes i slutet av 1980-talet bar uppskattningsvis 3,5 miljoner människor på masken. Det innebär att man idag raderat mer än 99,5 procent av alla fall. Förhoppningen är att masken ska vara helt utrotad år 2009.
– Framgången för programmet beror framförallt på att vi snabbt upptäcker varje nytt fall, vilket i första hand görs av våra volontärer ute i byarna. Så fort volontärerna har upptäckt ett nytt fall så tar de hand om personen och förklarar för dem att de inte får kliva ner i och förorena vattenkällor, säger Dr Andrew Seidu Korkor, som leder Ghanas nationella utrotningsprogram.
– Den andra delen handlar om att distribuera filter i alla byar och samhällen, fortsätter Dr Seidu, och att tala om för befolkningen hur de ska användas på rätt sätt.
Filtren filtrerar helt enkelt bort den hoppkräfta som bär på maskens larver. Dels finns det små personliga filter som kan bäras i ett snöre kring halsen så att man alltid har det med sig när man är ute och arbetar. Dels finns ett tygfilter som kan användas för att filtrera större mängder vatten som burits hem till byn.
I viss mån har utrotningskampanjen också använt sig av ett bekämpningsmedel vid namn Abate, som då det tillsätts vattenkällor dödar hoppkräftan. Men eftersom det är ett mycket dyrt preparat så har det inte använts i någon större omfattning.
Istället är det alltså ett tätt nätverk av volontärer och andra kreativa sätt att nå ut till befolkningen med information om hur de kan skydda sig, som fått masken på fall. Bland annat har i Ghana en lokalt väldigt populär teatergrupp rest runt med en specialskriven pjäs som handlar om Guineamasken, där informationen vävts in i ett humoristiskt sammanhang. Ytterligare en informationskanal är radioreklam på en rad olika lokala språk.
I och med framgångarna finns det nu också förväntningar på att det här arbetet ska komma att bana väg för liknande aktioner mot andra sjukdomar.
– En annan fördel av att bli av med Guineamasken är att vi samtidigt bygger upp en infrastruktur för att beröra andra hälsofrågor, säger Philip Downs, som arbetar som teknisk rådgivare för Carter Center i Ghana.
– Förhoppningsvis leder det till att vi i framtiden kan kontrollera och kanske även utrota också andra sjukdomar på det här viset, säger han.
Sumayafi Chipura ser också positivt på framtiden:
– Jag tror att utbildning kring hygienfrågor kommer att intensifieras ännu mer framöver, då folk förstår att de gör det här för sitt eget bästa och inte för någon annans skull, säger hon.
