– Att lägga på läkarna myndighetsansvar är inte särskilt svårt med den tradition vi har i Sverige, sa AT-stämmans upphovsman, familjeläkaren Göran Sjönell, när han inledde debatten inför ett 70-tal AT-läkare på fredagseftermiddagen.
Som motpol tog han exemplet Holland där läkaren endast har rollen av advokat, aldrig domare. Något som verkade tilltala panelens ena flank, Meta Wiborgh, distriktsläkare i Luleå och tidigare ordförande i Svensk förening för allmänmedicin.
– Vad har vi som läkare för roll? Det är svårare och svårare för mig att se att man kan klara båda delar. Jag tror inte på det längre, sa hon.
En distriktsläkare behöver god kännedom om patienten och patientens omgivning. En tillitsfull relation är a och o.
– Då blir det väldigt svårt med körkortsfrågan, sa hon.
Lars Englund, chefläkare på Vägverket och företrädare för det förslag som verket tagit fram på regeringens uppdrag, stod för myndighetsperspektivet. Enligt verkets beräkningar borde flera 10000-tals körkort återkallas varje år. Men den verkliga siffran är 4000–5000 återkallade körkort. Och endast 1500–2000 anmälningar görs av läkare. Orsakerna till diskrepansen är många, enligt Lars Englund. Han räknade upp dem: psykologiska tillkortakommanden och bristande personlig mognad hos läkarna, bristande kunskap, svårigheter att avgöra när patientens störning är tillräckligt allvarlig, bristande remitteringsmöjligheter och det faktum att det saknas sanktioner.
– Läkarna kan lugnt strunta i det här, sa han.
Dessutom bidrar »brasklappen«, det vill säga Körkortslagens möjlighet att istället muntligt komma överens med patienten om att patienten inte ska köra, menade Englund. Brasklappen används tre, fyra gånger oftare än anmälan.
– Jag håller inte med Lars om att brasklappen används av feghet. Det är inte så att patienterna går till en annan doktor, utan de kan hålla sig undan sjukvård helt och hållet och hamna i ett eländigt tillstånd, sa Meta Wiborgh.
Av rädsla för att bli anmäld kan patienterna fara mer illa än om läkaren hade behållit kontakten med dem, påpekade hon. Alkolås eller att någon släkting tar hand om bilnycklarna var bättre alternativ än anmälan i några av de fall hon tog upp.
Hon fick också lite medhåll av Lars Englund:
– Jag tycker att man som doktor kan vara lite flexibel.
Vägverket föreslår inte att brasklappen ska tas bort, däremot att läkaren ska anmäla inte bara uppenbara fall, utan också den patient som inte vill underkasta sig medicinsk utredning. Dessutom ska en muntlig överenskommelse journalföras, enligt förslaget, och därmed kunna bli prövad i HSAN.
– Systemet är orättvist. En del läkare drar in, medan andra får ha kvar sina körkort. Det vore bättre med hälsokontroller, tyckte någon i publiken.
Men det finns en rad argument emot periodiska hälsokontroller, hävdade Lars Englund. Enligt utredningen är sådana dyra, tar onödig läkartid i anspråk, blir ytliga och kan inte ersätta en anmälningsskyldighet för perioden som infaller mellan kontrollerna.
Malin Asp, AT-läkare i publiken, tyckte att det vore bra om det fanns fler möjligheter att remittera patienter för utredning.
Meta Wiborgh höll med, men påpekade att det tyvärr finns människor som drar sig för detta.
– Det absolut viktigaste är att vi har en så tillitsfull situation att vi kan arbeta med öppna kort, sa Meta Wiborgh.
– Det är lite trist att frågan är så laddad, tyckte en annan AT-läkare i publiken. Det handlar ju om att minska en uppenbar risk att någon kör ihjäl sig.
– Jag tycker inte vi ska vara övernitiska, men … , sa Lars Englund och tog upp några klara fall när det är dags att agera: när anhöriga säger ifrån och när det börjar hända saker i trafiken.
Göran Sjönell påpekade att de flesta patienter faktiskt ser allvarligt på vad läkaren säger.
Och ännu en AT-läkare i publiken tog till orda:
– Jag tycker inte att man kan frånsäga sig myndighetsrollen.
– Det är rätt, men nummer ett är att lösa det i samarbete med patienten, sa Meta Wiborgh.