Det är landstingsledningarnas sak att se till att antalet ST-tjänster motsvarar landstingets framtida behov inom varje specialitet. Det regleras i Hälso- och sjukvårdslagen 15 § andra stycket.
– Men jag upplever inte att dimensioneringen utgår från landstingens bedömning av hur behovet ser ut. Landstingsledningarna måste ta ett helhetsgrepp och det saknas, säger Klas Öberg, utredare på Socialstyrelsen.
I fyra år har han arbetat med frågor som rör den framtida läkarförsörjningen. Dimensioneringen är extremt decentraliserad, till kliniknivå, och styrs oftast mer av önskan än av framtida behov, även om det finns undantag, säger han.
Inte heller har Klas Öberg kunnat få fullständiga uppgifter från landstingen om hur många ST-läkare som kommer att bli färdiga specialister. Därför har Socialstyrelsen nu gett upp tanken på att kunna göra prognoser om behov och tillgång utifrån sådana uppgifter.
– Vi har ingen direkt användning av de data vi får.
Materialet har därför överlämnats till Sveriges Kommuner och Landsting och hädanefter kommer Socialstyrelsens prognoser istället att baseras på antaganden.
Någon kommentar från Sveriges Kommuner och Landsting har inte gått att få inför detta nummer av Läkartidningen.
Enligt en enkät som Socialstyrelsen gjorde bland landstingen i oktober förra året var det inom en grupp landsting lättare än genomsnittligt att rekrytera ST-läkare inom kirurgi och internmedicin. Däremot var det inom nästan alla landsting svårare att rekrytera såväl specialister som ST-läkare inom kliniska laboratoriespecialiteter än inom andra specialiteter.
20 procent av de specialistbevis som utfärdades i rättsmedicin under åren 1995–2003 var utländska, i klinisk patologi var siffran 18 procent och i neurokirurgi 9 procent.
Socialstyrelsen efterlyser i sin Årsrapport Nationellt planeringsstöd 2006 också fler platser på grundutbildningen. Effekten av den utökning med 30 platser som skett de senaste åren blir »försumbar«. I år tas 1100 studenter in och varje år examineras omkring 950. Detta kan jämföras med den nettoimmigration av läkare som år 2003 omfattade 415 personer.
Att förlita sig på immigration för att säkra den framtida läkarförsörjningen är en osäker strategi som också får konsekvenser för den globala läkartillgången och riskerar att ge Sverige dåligt anseende internationellt, enligt Socialstyrelsen. Problemet att låginkomstländer töms på läkare har också tidigare tagits upp i Läkartidningen, se LT nr 47/2005 sidan 3530.
– Vad händer när läkarlönerna höjs i Polen och de polska läkarna vill flytta tillbaka igen? säger Johan Frisack, projektledare på Socialstyrelsen.
